Trettiofem års erfarenhet av att driva klädbutik och sedermera loppis i Vingåker har gett Dagny, 69 år, ett tränat öga för vad som fungerar. På Köpmannahuset i Äsköping, som hon driver sedan fem år tillbaka, återfinns allt från spik och skruv till kristallkronor och möbler. Själv faller hon ofta för robusta grejer, ser skönheten i gamla beslag - "om jag vore yngre skulle jag starta ett företag inom byggnadsvård också" - och älskar fönster och dörrar från förr.
– Men jag köper in allt som jag tror går att sälja. Till och med sådant som jag själv inte riktigt gillar, säger hon med en tydlig gliring till en liten porslinsgumma med epitetet "glad pensionär" som står på en hylla med prydnadsföremål.
Dagnys högra hand i arbetet med butiken är Anders Tejler. Berömmet haglar när hon beskriver hans engagemang och kundbemötande.
– Han är dessutom enormt stark för sin ålder och brukar hjälpa kunderna att bära de tyngre grejerna till sina bilar. Och så har han bra tumme med tanterna och får dem på gott humör! Många tror att vi är gifta. Det är vi inte, men vi har varit. Nu är vi ett team som samarbetar bra.
Anders återgäldar lovorden med att Dagny sköter allt annat med den äran.
– Hon är jätteduktig på att köpa in rätt grejer.
Det gamla köpmannahuset, som tidigare varit en Ica-butik har även ett tillhörande magasin med tre ingångar. Här finns möbler av alla de slag.
– Udda designstolar, pallar, byråer och matbord är det som efterfrågas mest, berättar Dagny. Jag tar en dryg tusenlapp för ett stort matsalsbord. Annars vill de flesta ha lite ovanliga dekorativa föremål, både till hem och trädgård.
Dagny imponeras av kundernas kreativitet och förmåga att förvandla och förädla sina fynd.
– Jag lär mig så mycket av dem! Speciellt av den yngre generationen som dessutom alltid är så glad och positiv.
Hur är prisbilden?
– Mellanpris, skulle jag säga. Det mesta ligger väl på någon hundralapp, småprylar undantagna.
Till skillnad från många konkurrenter håller hon öppet året om. Julita med omnejd är populärt som utflyktsmål även om kundtillströmningen självklart inte kan jämföras med de hektiska sommarmånaderna.
– Då är det ju loppis i varenda buske, konkurrensen är enorm. Varje höst är jag så trött och säger "inte en sommar till!". Men sedan ändrar jag mig, det är ju så roligt och jag skulle klättra på väggarna utan att ha något att göra. Klart vi kör på, skrattar hon varpå exmaken retoriskt fyller i:
– Ja, vad skulle vi annars göra, bli pensionärer "på riktigt"? Nää...