FRAMFÖR ALLT var det två saker som förstörde kvällen för Guif.
Uselt straffskytte.
Bedrövligt spel med en man mer.
Alingsås däremot satte allt från sjumeterslinjen. Dessutom gjorde de 2–0 med snudd på 3–0 när Eskilstunalaget drabbades av sin enda utvisning under matchen.
Effektivt till tusen.
Men så är ju Alingsås också Sveriges bästa handbollslag.
DET HÄR med de svaga straffarna och uddlösa spelet i ”powerplay” börjar bli något som kännetecknar Guif. Tyvärr.
Många matcher avgörs nämligen just genom att vara effektiv när chansen ges.
Jag har kritiserat det tidigare och jag förstår faktiskt allt mindre varför Guif envisas med att hipp som happ skicka fram killar till strafflinjen.
I går brände Mathias Tholin, Tomas Tverin och Jimmy Jansson alla var sin gång.
Jag vet att det inte går att begära hundraprocentigt straffskytte.
Men bara 50-procentigt är klart underkänt.
EFTER TVÅ raka segrar trodde jag på Guif. Laget har dock fortfarande långt kvar till fjolårsformen.
Då gick allt som en dans.
Nu är inget enkelt.
Och att sätta fingret på vad som är fel utöver de två saker jag nämnde i inledningen är inte heller lätt.
I går var trots allt försvarsspelet riktigt bra stundtals. Men vad hjälper det när missarna framåt står som spön i backen.
Värst syndade Mathias Tholin. Lustigt nog var det ändå bänkningen av honom som höll på att vända matchen.
Slitstarke Martin Nilsson gjorde ett succéinhopp i tolv–tretton minuter.
Sen blev han utvisad. Då gick ridån ner och Alingsås visade Guif hur man spelar med en man mer.
FÖR GUIF går det inte längre att tro på en topp-tre-placering.
Nej, jag har en känsla av att laget får kriga stenhårt resten av säsongen för att ens nå slutspel.
Vem hade trott det för några månader sedan?