I Sverige är alla helgons dag en allmän helgdag som infaller lördagen mellan den 31 oktober och 6 november, i år lördagen den 5 november.
Ursprungligen var dagen en fast helgdag den 1 november, en plats den behållit i andra länder.
Vid en helgdagsreform 1772 förlorade 1 november dock sin status som helgdag i Sverige. I -stället firades alla helgons dag första söndagen i november.
Ändrades igen
Efter motioner i Sveriges riksdag om att öka antalet helgdagar under hösten flyttades alla helgons dag 1953 till lördag och blev samtidigt allmän helgdag (lördag var dåförtiden en arbetsdag). Samtidigt ändrades namnet på 1 november till att vara allhelgonadagen.
En koppling till en mer allmän minnesdag över de döda uppstod tidigt. Detta har rötter i förkristna keltiska traditioner och övertogs sedan av de kristnade germanerna. Man trodde att de döda i samband med sommarens slut och vinterns början återvände hem och behövde vägledas med ljus och eldar, vilket lever kvar i den moderna seden att tända ljus, smycka och vaka över anhörigas gravar.
Alla själars dag
Inom den katolska kyrkan infördes på 1000-talet alla själars dag den 2 november, som en dag då man ska minnas sina bortgångna anhöriga. Då firas mässan för de döda och kallas då Requiem-mässa, eftersom man önskar de döda ”requiem aeternam” (evig vila).
Seden att tända ljus på gravarna kommer från Sydeuropa. I Sverige var det italienarna som tog med sig denna tradition på 1940-talet. Man började även tända gravljus på julnatten under det här årtiondet.
I anglosaxiska länder motsvaras Alla helgons dag snarast av Halloween – en förvrängning av det ursprungliga All Hallows’ Eve (alla helgons afton) – med barnupptåg av olika slag, en sed som sedan 1995 vunnit viss spridning även i Sverige. Men på senare år har den trenden avtagit rejält i styrka.