Jag skulle vilja drista mig till att utnämna den här tiden på året till den absolut deppigaste. Åtminstone i matväg. Vi har sedan länge tröttnat på rotsaker och det känns oändligt långt till de första primörerna behagar sticka upp nosen ur jorden. Långkok är tjatigt och inspirationen tryter. Det är lätt att ta till den där köpta fiskgratängen och äta direkt ur aluminiumformen framför tv:n – av ren leda och lättja.
Det är just i de lägena man faktiskt behöver rycka upp sig. Om inte annat så för att se till att man inte halkar ned i någon form av grå-lunks-köks-förlamning där man tappar all lust och lika gärna kan tugga på en bit wellpapp.
Så se tristessdemonen i vitögat, knyt näven, räta på ryggen, slipa knivarna, hoppa upp ur tv-soffan och ställ till med en middag som du kan stå för. Jag satte ihop en meny som vi kan kalla ”Det lilla extra”, enkom för just det här ändamålet. Det betyder inte att du måste följa den slaviskt, däremot betyder det att du ska ta dig en funderare på om det inte är läge för en liten, liten ansträngning i köket. Är det inte dags att satsa på en mer lustfylld meny än vanligt, något som gör alla inblandade en smula gladare? Såväl matlagare som ätare.
Utan att ha något som helst vetenskapligt belägg för det vill jag med en dåres envishet hävda att ”riktig” matlagning får människan att må lite bättre. Jag gråter hellre över en rödlök än livets elände. Att arbeta med händerna, fylla näsan med dofter och få bjuda medmänniskor på hemlagad kärlek kan inte gärna göra själen annat än gott. Det är ett recept på en stressfri stund med dig själv. Och hör du nu till typen som blir stressad av att laga mat och fruktar brända kastruller och diskberg betyder det åtminstone att du har lämnat den ”vanliga” stressen och jobbproblemen för en stund. Du har helt enkelt haft händer och huvud fulla med annat. Roligare saker.
Som till exempel en meny med det lilla extra.