Medlemmar ur Sällskapet Gustafs Skål både visade och lärde ut hur vi förr satte fötterna när det var dansdags på 1600-talet.
Gustafs Skål är en förening som främst intresserar sig för företeelser förknippade med den gustavianska tiden 1772-1792, men danssektionen rör sig både framåt och bakåt i tiden från Gustav III räknat och ägnar sig åt dans både av det folkliga och mer ståndsmässiga slaget.
Sitt namn, Gustafs skål, här sällskapet tagit efter den hyllningssång till Gustav III som Carl Michael Bellman skrev i samband med att konungen klev upp på tronen. I princip utbringade hovpoeten en skål för kungen och av det blev det både sång och dans.
– Sången fungerade som Sveriges första nationalsång, berättar dansmästare Anna Löfgren som ledde onsdagens uppvisning utanför Stadsbiblioteket.
Varför tycks vi i alla tider ha ägnat oss åt dans?
– Det har varit ett sätt för människor att träffas, känna lite på varandra, visa upp sin förmåga och duglighet och kolla in hur fast i hullet danspartnern är, säger Anna Löfgren.