Det var inte mycket till egentid och ofta skämtade vi om att barnvagnen var en dålig investering när barnen ändå bara ville hänga med oss. Men vi orkade hålla i, vi bet ihop och tillsammans tog vi oss igenom den där småbarntiden som ställer ibland oerhörda krav på oss föräldrar (och samtidigt är otroligt ljuvlig!).
Den främsta anledningen till att vi inte bara klarade det, utan också orkade bära och vyssja och inte la ifrån oss barnen, tror jag var så enkel att vi kände att det var det rätta att göra. Det var rätt att låta dem vara nära, ibland i timmar, att hålla våra barn medan vi åt, promenerade eller handlade mat.
Av samma anledning vågade vi oss aldrig på Anna Wahlgrens fem-minuters-metod eller lyssnade på äldre generationers idéer om att inte låta barnen "styra" oss föräldrar med sitt skrikande missnöje utan låta dem "vädra lungorna" och "skrika av sig". Det kändes helt enkelt inte rätt.
Ibland kände jag mig som en svag och dålig mamma som låt mina barn "få som de ville", som tröstade med närhet eller bröstet, men djupt där inne kände jag också en djup tillfredsställelse. Jag tror på allvar inte att man kan ge sina barn för mycket närhet.
När jag häromdagen såg en artikel om forskning kring hur små barns hjärnor utvecklas blev jag därför själaglad och delade snabbt på Facebook. Forskningen visar sig nämligen att ju mer du kramar om bebisar, desto bättre utvecklas deras hjärnor!
Någonstans har jag hört att de flesta av de människor som hamnar i fängelse finns med i socialtjänstens handlingar som barn. Och det krävs ju inget geni för att förstå att om du växer upp i en miljö med missförhållanden som missbruk så får du förmodligen inte den nödvändiga fysiska kontakten.
Om det nu är så att hjärnan inte utvecklas lika bra om man som barn inte får många kramar - då är vi ju lösningen på några av våra samhällsproblem på spåren. För att vara en kärleksfull och närvarnade förälder har ju inget att göra med vem du är, vilken utbildning du har eller hur mycket du tjänar.
Jag tänker dra mitt strå till stacken och krama mina barn lite extra. Gör det du också.