David Sundberg: Många strängar på sin gitarr

I Stafettens femte del träffar vi snickaren som sadlade om till gitarrbyggare och blev en av Sveriges främsta på sitt jobb.

Övrigt2013-11-18 19:56

Köket är kallt och det står flyttkartonger längs väggen, det luktar kaffe och målarfärg. Huset blickar ut över en frostnupen gräsmatta, och en bit bort blänker Lännasjön. Hit flyttade David Sundberg och hans flickvän Sofia bara härom veckan. De har ännu inte kommit tillrätta men redan finns det planer för framtiden.

— Jag skulle vilja flytta hit verkstaden, säger David och pekar mot den röda ladan tvärs över vägen.

Men än så länge tillverkar han sina gitarrer intill valsverket i Åkers Styckebruk. Där, bland träspånet och maskinerna, frodas den kreativitet och noggrannhet som fångat musikväldens ögon.

Men historien börjar egentligen med en tilltufsad snickare som behövde hitta ett nytt levebröd.

— Jag hade skadat mig och sökte nytt jobb. På arbetsförmedlingen hittade de en gitarrbyggarutbildning på Carl Malmstens skola i Stockholm. De sa "du kommer aldrig klara av det". Jag tänkte att jag försöker ändå, berättar David.

Det krävdes egentligen en möbelsnickarutbildning, men i morfaderns verkstad snickrade David ihop några arbetsprover och fick komma på intervju. Han lyckades bli antagen.

— Jag fick gå och smygkolla på alla andra det första halvåret. Jag hade aldrig använt de maskinerna som fanns där förut. Jag var där först och gick sist om dagarna, säger han.

Så här i efterhand tror David att hans oerfarenhet blev hans fördel. Han tvingades jobba sig fram till lösningar i stället för att ha intränade sådana.

— Det är nog farligt att börja se gitarrerna som möbler, säger David.

Utbildningens tre år skulle avslutas med gesällprov. Och det var här någonting hände. David beskriver det som en explosion. Han fick högsta betyg, något bara han och en till lyckats med.

— Jag blev helt skakig. Under utbildningen visste jag inte, kunde man leva på att tillverka gitarrer? Men så hade jag träffat rätt på något sätt, säger David.

En av gesällgranskarna, en känd svensk gitarrist, beställde en gitarr av David på en gång. Redan innan skolan var slut hade David kö. Fredrik Persson, Davids föregångare i Stafetten, ville fråga varför David satsat på en så unik bransch. Och David menar att det är just därför.

— Det blev en efterfrågan. Det har fått mig att vilja satsa på det här, att ge det en chans. Det är så jäkla kul att överträffa folks förväntningar.

I den lilla verkstaden är det fullt, och de nylackade gitarrerna på tork i taket medan en liten maskin pyser ut vattenånga för att hålla luftfuktigheten rätt. Bara tio år efter examen är David inne på gitarr nummer 132. Nio av dem tillhör Lars Winnerbäck, och fem tillhör Ane Brun. Listan av namnkunniga svenska, och utländska, artister med Sundberg-gitarrer slutar inte där. Alla instrumenten är specialbyggda.

Erbjudanden om massproduktion har funnits, men det rimmar illa med Davids sätt att tänka.

— Jag vill inte stå och göra gitarrer om jag inte vet vem som ska ha dem. Om jag tillverkar fem gitarrer till en butik, då får jag ju inget ansikte på kunderna.

Han tror att en del av inspirationen skulle försvinna om det var storskaligt. Nu kan han välja sina kunder, och de honom. Det händer att han säger nej om det är idéer eller musikstilar han inte vill jobba med.

— Jag kommer aldrig bli rik på det här sättet jag jobbar. Men jag blir rik i själen.

Sedan en tid tillverkar han även elgitarrer tillsammans med vännen Mattias Filander, något han inte hade tänkt sig från början.

— Jag har alltid sagt nej till att göra elgitarrer förut. Men Mattias är jätteduktig och har ett sånt intresse för det. Det är inspirerande, det är som en helt annan värld även om det fortfarande handlar om gitarrer, säger David.

Än så länge har David inte behövt göra reklam för sitt arbete. Hans gitarrer har sålt sig själva, utan påträngande försäljningsmetoder, och på så vis är han lyckligt lottad. Men han bekymras över arbetssituationen för många andra konstnärer och musiker som inte har samma lyx.

— Att ta bort konstnärslöner och göra det svårare för dem att försörja sig dödar min inspiration och drar ner humöret. Man borde se upp på kulturen i stället för att se ner på den, som många i höga positioner verkar göra, säger David.

EK-TV: Se vem David har valt ut till nästa person i reportageserien Stafetten.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!