Mörkret omsluter oss. Aluminiumbåten jobbar sig igenom isen, som skaver och slår mot skrovet och gör att vi måste ropa till varandra. 75 hästar Evinrude jobbar oförtrutet vidare framåt.
Efter fem, tio minuter dyker plötsligt en japansk spets upp på isen alldeles intill båten. Hunden riskerar att hamna i det iskalla vattnet och då är utgången om hunden ska klara sig högst oviss.
Viss dramatik uppstår. Daniel Johansson ropar till sig hunden. Han får tag i nackskinnet och lyckas lyfta hunden över relingen och ombord.
Hunden heter Siv och har hört på lång väg att husse är på ingång. Men varken husse eller matte tycker om hundens tilltag.
‒Hon har gjort så här en gång tidigare, säger Daniel Johansson och pustar.
När vi närmar oss Rågö i Nyköpings skärgård står Marie Holst och lilla Lisen på bryggan intill båthuset. Tystnaden slår till. Det är knäpptyst, trots att det inte alls är långt från fastlandet.
‒När vi flyttat ut hit var det så tyst att jag var tvungen att knäppa med fingrarna för att undersöka om hörseln försvunnit, säger Daniel Johansson.
Det var för snart tre år sedan han och Marie Holst kom till Rågö. Sedan dess har Lisen tillkommit. Hon tittar storögt på besökarna, det tillhör inte vanligheterna att familjen vintertid får besök. Familjen bor ensamma på ön.
Men de vill inte alls se sig som några offer eller att det är besvärligt att bo ensligt och närmare en kilometer till närmaste granne.
‒Det här är vårt val, vi ville kliva av ekorrhjulet där det är samma sak varje dag. Här lever vi mer med naturens växlingar, säger Marie Holst.
Häromdagen hade ett träd av stormen fallit över vägen på fastlandet när Daniel Johansson var på väg till jobbet, som maskinförare i Nyköping. Då fick han åka tillbaka till ön, hämta en motorsåg och sedan tillbaka och såga itu trädstammen.
‒Det ska inte gå för lätt, säger han om att leva och bo.
Paret arrenderar boendet på ön (av länsstyrelsen). I arrendet ingår att sköta byggnader och tillsyn av markerna i naturreservatet.
Sett till hela landet är Sverige glest befolkat, tre fjärdedelar av landets yta delas av 8400 personer, uppger Stefan Svanström, utredare på Statistiska centralbyrån.
Och öbor är ett utdöende släkte. År 2005 var 52 öar i Sörmland bebodda och 2013 var det 42. I den Sörmländska havsskärgården bor i dag 33 personer. Öbefolkningen blir allt äldre och när en efter en dör finns knappt någon återväxt.
Sörmlands öar är i högsta grad glesbygd.
‒Det är för svårt att försörja sig och tillgången på bostäder är för liten i skärgården, säger Nils Kjellberg, ordförande i Sörmlands skärgårds intresseförening.
Ordförande i Skärgårdarnas riksförbund Sune Fogelström säger att det råder stora skillnader mellan landets kommuner om hur man vill utveckla skärgården och att den ska leva.
‒Som skärgårdsboende är man beroende av sin kommun, att kommunen är på tårna helt enkelt, att skolfunktionen fungerar, att det finns bredband - dit flyttar folk, säger han.
Och möjligheter till sysselsättning finns, menar Sune Fogelström. Visst har fisket minskat i takt med mindre fisk, men fritidshus ska renoveras, båtar rustas och turistmål iordningsställas.
Daniel Johansson och Marie Holst på Rågö har kossor, får och getter. De erbjuder även rum för uthyrning.
Daniel Johansson startar utombordaren och båten hackar sig genom isen. När han lämnat oss på fastlandet vänder han tillbaka och snart försvinner han in i vintermörkret.