De tänker inte på att uppgifterna är lätta att kolla. Eller att det finns folk där ute i verkligheten som har träffat dem förut. Som känner dem, vet vilka de är och var de bor. Och som absolut vet hur gamla de är.
De beskriver sig själva i intressanta ordalag och klämmer i med en ålder. Väldigt ofta flera år yngre än vad folkbokföringen säger.
Detta är vardagsmat på dejtingsajterna nuförtiden.
En nära väninna till mig som själv funderar på var den rätte finns, har stenkoll på hur det går till. Mest förbluffad är hon över alla de uppenbara lögnerna. De självklara, lättkontrollerade lögnerna. Hon berättar för mig att det är oerhört vanligt att män som hamnar i den åldergrupp hon är intresserad av, "skriver ner" sin egen ålder. Ganska rejält dessutom. Nån uppgav att han var tre år yngre. En annan fyra år. Ytterligare en man, åtta år. Då kan det handla om män hon faktiskt har träffat i verkligheten och som är ute på jakt igen.
Den mest patetiska och lite sorgliga var kanske den snygge snubben som hade slitit av sig tröjan och stolt visade upp sin vältränade kropp, med ribbmage och magrutor. Ansiktet var tydligt och rätt förnamn hade han skrivit. Det var ingen hon hade träffat tidigare men han hade nappat på hennes "annons" och föreslog ett möte.
Han var något av en "kändis" och hur lättkollad som helst. En enkel slagning på vår vän internet visade att han var åtta år äldre i verkligheten än vad han skrev på dejtingsajten.
‒Varför gör dom såhär? Jag fattar inte?
‒Det är enkelt. Hur enkelt som helst. De där männen vill ha yngre tjejer. Skriver dom sin rätta ålder får dom inte det, svarar väninnan, numera ganska luttrad.
För hennes del blir det ingen dejt med ribbmagen. Att börja med en lögn är ingen bra start tycker hon. Om man ljuger om åldern kanske man ljuger om annat också?