Föreställ dig att du har ständig huvudvärk, är onormalt trött, sover illa, har magproblem, att kroppen känns som en stentung säck, eller att du har ständig nackvärk efter en wiplashskada
När du sen söker sjukvården hamnar du i många fall längst ner på prioriteringslistan hos läkarkåren.
– Varför har vi inte en väl fungerande smärtsjukvård i Sverige där patienten får ett bra bemötandet och vi kan förhindra många långtidssjukskrivningar? Förtidspensioneringar och långtidssjukskrivningarna kostade samhället många hundra miljarder 2011. Bland dessa fanns många kroniskt smärtsjuka.
Det säger läkaren sedan 40 år tillbaka, Jan Lidbeck, i dag verksam i Skåne.
Förra veckan var han inbjuden av Eskilstuna Fibromyalgiförening och NBV till Vilsta sporthotell för att föreläsa om ovanstående ämne som han specialiserat sig på och även skrivit en bok om, "Shamanens sång". Det var många samlade i lokalen.
– Kronisk smärta var för ett antal år sedan helt okänt för mig. Det var ingenting man nämnde på läkarutbildningen, ingenting man lärde sig något om. Jag kände mig oerhört sviken av mina utbildare när jag förstod det, fortsätter han.
– När någon patient sökte för yrsel, domningar, värk i kroppen, klump i halsen, belastningssymtom, whiplashskada, långvarig rygg- och bäckenproblematik, fibromyalgi och så vidare stod det inte i någon lärobok hur jag skulle agera. Jag kände mig hjälplös, som en dålig läkare.
I dag tycker Jan Lidbeck att kroniska smärtpatienter (som utgör sju procent av svenska befolkningen med tillhörande stort vårdbehov) är oerhört tacksamma att jobba med.
Det sker också med framgång just i södra Sverige, bland annat på Skånska universitetssjukhuset i Lund där Lidbeck är verksam. Framgången består främst i att patienten får en diagnos, blir trodd, blir lyssnad på. Och han tror att framöver är även bättre medicinering, hjälp till bättring eller bot här.
– Är man ung och har fått diagnosen kronisk smärta eller fibromyalgi, hoppas och tror jag därför man kan känna hopp.
Smärtforskningen börjar också få upp ögonen för det som kallas sensitisering, en rubbning/överkänslighet i nervsystemet som många med kroniska smärtsymtom har.
Jan Lidbeck berättar också att det går att diagnostisera smärta. Men kan se på magnetröntgen hur stor smärtan är, att den är äkta och inte inbillad som många patienter kanske hittills fått höra. Att de inbillar sig. Man kan också förklara varför smärta i kroppen stannar kvar och förflyttar sig långt efter att grundorsaken är borta.
För kronisk smärta utlöses alltid av något, enligt Lidbeck. En trafikskada, ett trauma fysiskt eller psykiskt, en överbelastning, en sjukdom, utbrändhet . . . När detta sen är läkt stannar smärtan kvar. En viss ärftlighet tycks också finnas.
– Undersökningar visar dock att 75 procent av alla patienter som i dag söker för kronisk smärta har en negativ uppfattning om sjukvården. Många har bemötts som "inbillningssjuka".
Diagnosen SVBK (sveda värk och brännkärring) eller TPL (tomtar på loftet) började förekomma på 1970-talet. Det byttes sen ut till maskerade depressioner på 80-talet.
Nu har det börjat stå; diffus värk, nya diagnoser, modediagnoser, kultursjukdomar och så vidare i journalerna.
– Det jag upplevt hittills inom vården är katastrofalt. Att inte ta kroniskt smärtsjuka på allvar är en lika stor katastrof inom sjukvården som när man tidigare till exempel ägnades sig åt lobotomiverksamhet.
Jan Lidbeck jämför också hur vården ser ut för till exempel diabetikerna (som utgör 4-5 procent av befolkningen). De har en helt annan vård att tillgå än den grupp kroniskt smärtsjuka som är betydligt större.
Jan Lidbeck menar att vi har en ensidig biomedicinsk syn på sjukvård i Sverige.
– Då blir det så här! Det är inte bara patienterna som drabbas av det, utan även läkarna. Många läkare vill hjälpa, men har inga bra metoder att tillgå samtidigt som man ska vara restriktiv med sjukskrivningar. Det blir en ond cirkel.
– Även läkare bränner ut sig av de anledningen.
– Vi måste se hur verkligheten ser ut för att kunna göra något åt problemet. Det känns dock lite lugnande att de nyutbildade läkarna verka ha större förståelse för de här problemen. Svenska smärtläkarföreningen har nu också krävt i en skrivelse till socialminister Göran Hägglund att vi måste få en bättre smärtsjukvård i Sverige!