Diabetes typ 1 är en sjukdom som innebär att kroppen har slutat producera hormonet insulin, som kroppen behöver för att kunna ta upp socker från blodet. Personer som har fått sjukdomen måste lära sig att leva med den resten av livet.
Trots att diabetes typ 1 blir allt vanligare, är kunskapen om sjukdomen låg. Det insåg Åsa Ceder och Sofie Ljung, när deras barns skolkamrater drabbades.
‒Vi hade inte förstått hur mycket sjukdomen påverkar hela familjer, och hur lite de flesta vet om den, säger Åsa Ceder.
De arrangerade därför 24-timmarssimningen som pågick fredag–lördag. Kommunen gick med på att upplåta simhallen, och företag sponsrade med gåvor till deltagarna. Evenemangets syfte var att samla in pengar till diabetesforskning, men också att uppmärksamma sjukdomen. På plats fanns bland annat Mia Larsson, ordförande för Barndiabetesfonden i Norrköping, som svarade på frågor och berättade om hur det är att vara förälder till ett barn med diabetes.
‒Min son Felix var tolv år när han fick veta att han hade diabetes typ 1. När jag insåg vilken allvarlig sjukdom det är, lovade jag att jag ska göra allt jag kan för att han inte ska behöva leva med den som vuxen, säger hon.
Bara under de två år som hennes son har varit sjuk har det dykt upp nya hjälpmedel som förändrat tillvaron för diabetiker och deras familjer. Insulinmätare och insulinpumpar som sitter fast på armen respektive magen har minskat behovet av tiotals nålstick och sprutor om dagen.
‒Det har underlättat jättemycket. Men teknik kan krascha. Om insulinpumpen går sönder och det inte upptäcks inom 24 timmar, är Felix död. Därför måste vi fortsätta samla in pengar till forskning så att man kan hitta ett botemedel, säger Mia Larsson.
En annan som kan vittna om sjukdomens påfrestningar är Flensbon Malin Berglöv, som kom med hela familjen för att delta i 24-timmarssimmet. Hennes 4-åriga son Måns fick diagnosen diabetes typ 1 i mars.
‒Vi har det fortfarande jobbigt och det känns svårt att prata om det. 24-timmar om dygnet måste vi hålla koll på honom, berättar mamma Malin Berglöv.
Hon väcks tre–fyra gånger varje natt av ett larm i telefonen. Då har sonens insulinvärde blivit för högt eller lågt, och föräldrarna måste väcka honom för att få i honom socker eller mer insulin.
‒Det jobbigaste är när han blir ledsen för att jag väcker honom, och då känner jag mig elak, säger hon.
Trots att det känns tungt, berättar hon ofta öppet om situationen på sitt Instagramkonto. Och hon är inte den enda som vill sprida information. Under de senaste åren har sjukdomen fått en del uppmärksamhet, i form av en egen välgörenhetsgala och tv-profiler som tar sina sprutor i tv. Uppmärksamheten är positiv, tror Malin Berglöv.
‒Allt det här bidrar till att sprida kunskap och att fler skänker pengar till forskningen. Vi vill att det ska komma ett botemedel. Det är det jag drömmer om hela tiden, säger hon.
När 24-timmarssimningen avslutades klockan 15 på lördagseftermiddagen hade den lockat ett sextiotal deltagare. 5 670 kronor samlades in till Barndiabetesfonden.