September 2015. Flyktingar vallfärdar över Medelhavet. Bilden på den drunknade flyktingpojken Alan Kurdi syns i medier över hela världen. I Sverige räcker Migrationsverkets personal inte till. Frivilligorganisationer står dygnet runt på Malmö- och Stockholm central för att hjälpa de asylsökande som anländer i tusental.
I Tyskland hävdar Angela Merkel att om vi kan hjälpa bankerna kan vi hjälpa flyktingarna. På Sergels torg i Stockholm har 15 000 människor samlats för att manifestera för flyktingarna. Stefan Löfven håller tal och jubel utbryter vid hans ord: ”Mitt Europa bygger inte murar”.
I två av de tusentals båtar som fraktar människor över Medelhavet i hopp om ett bättre liv sitter två afghanska tonåringar. Den ena av dem, Khaled, har inte längre någon pappa. Pappan sköts av talibanerna för att han arbetade för den Afghanska regeringen. Den andra tonåringen, Mostafa, är hazar och blev fängslad och misshandlad av talibanerna när han vägrade ansluta sig till jihad.
Tonåringarna är två av de 39 196 människor som sökte asyl i Sverige i oktober 2015. Aldrig någonsin har siffran varit så hög. Migrationsverket vädjar till regeringen om ett stopp. Det går inte längre. Deras lokaler är fulla. Gymnastiksalar blir tillfälliga flyktingförläggningar och längs Skånes östra kust planeras det för tältläger. En kvinna på flykt undrar i en stor dagstidning varför Sverige tar emot så många människor när landet inte klarar av det.
Under en redan historisk presskonferens bryts rösten på dåvarande vice statsminister Åsa Romson. Miljöpartiet går emot sin egen partilinje och gräsrötternas vilja och sänker tillsammans med Socialdemokraterna och oppositionspartierna asylreglerna till lägsta nivån någonsin i Sverige. Miniminivån i EU. Familjeåterföreningen begränsas och tillfälliga uppehållstillstånd införs liksom gränskontroller på tågen mellan Köpenhamn och Malmö. Regeringen höll med Migrationsverket. Trycket på Sverige var för stort.
Beslutet tjänade regeringens syfte. Färre flyktingar söker sig till Sverige åren efter åtstramningarna i flyktingpolitiken.
Migrationsverket, som arbetat för att släcka de värsta bränderna som att hitta tak över huvudet till de nyanlända, börjar handlägga ansökningarna som kommer in.
***
Juni 2017. Khaled och Mostafa sitter i en soffa i ett rum som kallas biblioteket på Munktell Science Park. Det är inrett med mjuka, alldeles för låga skinnfåtöljer och i taket lyser en kristallkrona upp det lilla rummet.
De har bott i Eskilstuna i ungefär ett år nu men har ännu inte fått beslut om de får stanna eller inte. Trots att de säger att deras svenska är dålig förstår de det mesta som sägs.
Men ingen av dem sover speciellt bra. Khaled har magkatarr och äter sömnmedicin. Mostafa har börjat få näsblod och ont i kroppen.
– Psykiskt mår jag inte bra. Jag kan inte fokusera i skolan eller på träningen. Jag tänker bara på beslutet från Migrationsverket. Jag är ensam och vet inte om någon hjälper mig om jag utvisas. Ibland känns det helt hopplöst och jag undrar varför jag lever, varför jag föddes, säger Mostafa.
Han är inte ensam med de tankarna. På Mostafas boende i Eskilstuna försökte en kille för någon månad sedan ta sitt liv efter att ha fått avslag på sin ansökan.
– Han skar sig i armarna. Personalen upptäckte det, säger Mostafa.
Oron steg på boendet efter självmordsförsöket. Pojken har blivit flyttad och får nu vård. En annan av Mostafas kompisar var en av de 20 flyktingar som tvångsutvisades till Kabul i tisdags av Migrationsverket. De sattes på en buss som körde från Åstorp till Kastrup där ett plan väntade. Samma dag som de landade detonerade en bomb som dödade 90 personer och skadade nära 400 i Kabul.
Utrikesdepartementet avråder svenskar från att åka till Afghanistan för att det är för farligt. Men Migrationsverket klassar inte alla delar av landet som så farliga att de inte kan utvisa personer som söker asyl i Sverige till landet. Kabul är en av de städerna.
– Jag fattar inte hur Migrationsverket tänker. De vet om situationen i Afghanistan men de blundar och säger att det är tryggt. Det är omöjligt att leva där. Självmord är bättre, säger Khaled.
Under 2015 kom 35 400 barn till Sverige för att söka asyl. Att många av dem mår som Khaled eller Mostafa, eller sämre, bekräftas i rapporter från Socialstyrelsen och i rapporten ”På flykt och försvunnen” som gavs ut av länsstyrelsen hösten 2016.
– Ju otryggare situationen är runt barnen desto större blir risken för avvikningar. De lagstiftningsförslag som kommit till, med tillfälliga uppehållstillstånd eller begränsad rätt till familjeåterförening, har haft den sortens påverkan på de här barnen, säger Amir Hashemi-Nik, en av författarna till rapporten.
I december 2016 saknades 1809 barn som flytt sitt hemland och sökt asyl i Sverige. Vissa har gått under jorden, andra har avvikit från sin kommun och kommit tillbaka. Nästan alla är pojkar och de flesta av dem från Afghanistan eller Marocko. Många av dem kommer att hamna, eller har redan hamnat, i missbruk eller kriminalitet, enligt länsstyrelsen. En åtgärd för att minska avvikningarna är att polis och myndigheter börjar ta de här barnens försvinnande på större allvar, enligt Amir Hashemi-Nik. En annan är att ha en öppnare kommunikation om asylbeslutet.
– Människor runt de här barnen som gode män och personal på HVB-hem är inte vana vid att så många ensamkommande får avslag i Sverige och många pratar inte med barnen om avslagsbeslut som en möjlig utgång av asylprocessen. Där ligger mycket av problematiken. Barnen har rätt att veta vad som händer vid ett avslag och vad konsekvenserna kan vara av att gömma sig i Sverige, säger Amir Hahemi-Nik.
Bara under det senaste året finns ett antal kända fall där barn försvunnit från sina boenden och sedan hittats döda, mördade eller på grund av självmord enligt Amir Hashemi-Nik. En annan risk är att barnen kan dras in i kriminella kretsar och utnyttjas av människohandlare eller oseriösa arbetsgivare.
– Det kan handla om prostitution men också om att jobba svart 13 timmar om dagen för 20 kronor i timmen till exempel, säger Amir Hashemi-Nik.
Khaled från Afghanistan har vänner i Eskilstuna som fått avslag på sin ansökan och i stället åkt till Frankrike i hopp om att få asyl där. Han känner ingen som gått under jorden men har kontakt med dem via Facebook och säger att de har det svårt.
– De sover på gatan. Det är långa köer till de asylboenden som finns och det tar två-tre veckor innan de får plats, säger Khaled.
***
En trappa upp i en tillfällig kontorslokal på Fristadstorget sitter tre kvinnor runt ett bord. De jobbar inom socialtjänsten och är några av dem som är ansvariga för barnen som kommit till Eskilstuna. Deras kontor har drabbats av en vattenläcka och sedan någon månad tillbaka huserar de i därför i de trånga lokalerna mitt i Eskilstuna.
Att barn som söker asyl i Sverige mår dåligt eller avviker från sitt boende är ingen ny problematik förklarar de.
– Men det man kan tänka sig framöver är att försvinnandena kommer att öka eftersom besluten kommer fortare, säger Agneta Wahlberg, utredare på socialtjänsten.
I nuläget är mellan sex och åtta barn som placerats i Eskilstuna borta. Socialtjänsten har indikationer på att de sökt sig till länder i Europa som Tyskland och Frankrike för att söka asyl men vet inte var de befinner sig.
När ett barn avviker polisanmäls försvinnandet alltid. Socialtjänsten i Eskilstuna gör sina egna eftersökningar och beslutar om ett omedelbart omhändertagande för att polisen ska kunna assistera med skjuts av barnet om det hittas, så kallad handräckning. Men ett omhändertagande upphävs efter en vecka och då måste socialtjänsten ansöka om förlängning i Förvaltningsrätten.
– Skälet att ensamkommande barn är borta brukar inte räcka i Förvaltningsrätten. Men vi gör det för att vi känner oro för barnet, säger Elin Svensson.
På väggen i det gula rummet hänger korktavlor med namn på HVB-hem, familjehem och köplatser. Under varje boende sitter postit-lappar med barnnamn i ett tätt rutnät. Ett barn för varje lapp, en lapp för varje plats.
Att pressen på barnen är stor råder inget tvivel om. Och ofta kommer den från flera håll.
Några av barnen i Eskilstuna har försökt ta livet av sig, men ingen har lyckats, berättar Elin Svensson. Tre till fyra barn har fått epilepsiliknande anfall. Några av dem var inlagda under längre perioder men det är inget fysiskt eller medicinskt fel på dem.
– Ibland är det i samband med att de pratat med någon i hemlandet som vill att de ska skicka pengar. Det är svårt att förklara att pengarna inte räcker till, säger Elin Svensson, teamledare på socialtjänsten.
Ibland har socialtjänsten ringt till familjerna för att försöka förklara läget.
Socialtjänsten har lång erfarenhet av situationen. När de får reda på att ett barn går med tankar om att ta livet av sig kontaktar socialtjänsten BUP för att få en suicidbedömning. Runt 100 personer inom socialtjänsten och personal ute i verksamheterna har fått utbildning i första hjälpen i psykisk ohälsa. Gruppterapi har erbjudits till nästintill alla barn.
Enligt socialsekreteraren Shpreza Hajrizaj Lindberg ökar oron vid förändringar i ungdomarnas liv eller i samhället. Exempelvis när Sverige slöt ett återvändandeavtal med Afghanistan.
– Det skapade ett enormt tryck. Många mådde dåligt och fick suicidbedömningar, säger Shpreza Hajrizaj Lindberg.
***
Avtalet mellan Sverige och Afghanistan slöts av den rödgröna regeringen i oktober 2016 och påverkar inte chansen att få asyl, utan innebär att de som fått avslag på sin ansökan kan tvångsutvisas till Afghanistan. Enligt migrationsverket utvisas ungefär vart fjärde afghanskt barn som söker asyl i Sverige och varannan vuxen. Sedan oktober har situationen i Afghanistan förvärrats.
– Just nu avråder utrikesdepartementet svenskar att resa till Afghanistan på grund av läget som råder där. Då ser vi det som väldigt märkligt att vi har myndigheter som vill skicka barn till det här området. Vi skulle vilja se en annan politik men accepterar självklart myndigheternas beslut, säger Magnus Arreflod, gruppledare i Miljöpartiet i Eskilstuna.
Miljöpartiet har sedan de blev ett regeringsparti varit ett splittrat parti i sina hjärtefrågor – miljö och migration.
Vänsterpartiet, som inte sitter i regeringen, tog kraftigt avstånd från de nya asylreglerna som infördes 2015. Allianspartierna ställde sig bakom regeringen och de kom tillsammans fram till den skärpta politiken. Sverigedemokraterna lämnades utanför samtalet men stödde förslaget även om de tyckte det var för mesigt och kom alltför sent. Miljöpartiet däremot hamnade i en limbosituation.
Medan moderpartiet arbetade på en lösning tillsammans med Socialdemokraterna och Alliansen krävde Grön ungdom att partiet skulle gå ur regeringen för att markera mot den nya asylpolitiken. Missnöjet växte hos gräsrötterna. Förtroendet för partiet dalade. Åsa Romsom lämnade sin post som vice statsminister och slutligen regeringen.
I mitten av april i år hamnade Miljöpartiet för första gången under riksdagsspärren i en Sifomätning gjord av Svenska dagbladet. De fick 3,2 procent av väljarstödet.
– Det har varit en del tuffa beslut gällande migrationsfrågor och det kanske reflekteras i opinionssiffrorna. Det var en knepig situation hösten 2015 med en period då tuffa beslut behövde fattas snabbt. Beslutet att strama upp asylpolitiken och brunkolsdiskussionen blev extra känslig för oss eftersom Miljöpartiet haft en hög svansföring i valkampanjen 2014 i de här frågorna, säger Marielle Lahti, gruppledare i Miljöpartiet i Eskilstuna.
Frågorna hon syftar på är dels miljöfrågan, partiets hjärtefråga, och en generös asylpolitik. Frågor som båda ligger partiet varmt om hjärtat, men där många väljare tyckte att partiet sviktade och vek sig alltför lätt när de väl hamnade i regering.
Marielle Lahti och hennes kollega Magnus Arreflod står fast vid att partiet tog rätt beslut och stod bakom Socialdemokraterna den där dagen i november.
– Det var rätt beslut under de omständigheterna som rådde. Men Miljöpartiet gick in i det här med att det måste vara en temporär åtgärd och att vi måste återgå till en mer medmänsklig politik så fort som möjligt, säger Marielle Lahti.
När en sådan politik skulle falla ut har gruppledarna inget svar på. På Miljöpartiets kongress häromveckan bestämdes, efter påtryckningar från just Grön Ungdom, att partiet skulle ge amnesti till ensamkommande som befunnit sig i Sverige och fått avslag på sin ansökan. Miljöpartiet vill att de ska få chansen att kunna söka om att få stanna igen. Utsikterna för att få stöd för förslaget av allianspartierna, Socialdemokraterna eller Sverigedemokraterna är dock små. Något som partiet och språkröret Gustav Fridolin själv påpekat.
– Det krävs att andra partier tycker att det här är vägen vi ska gå. Vi kan inte själva driva genom det här, säger Marielle Lahti.
***
I Eskilstuna har förmiddagen övergått till eftermiddag. Khaled har ett prov att gå till och Mostafa och tolken har redan lämnat Munktells Science Park. Det börjar bli dags att runda av intervjun.
Varken Mostafa eller Khaled har någon familj kvar i Afghanistan. Mostafa vågar inte kontakta sin familj. Eftersom han flytt kan de råka illa ut om någon får reda på att de har kontakt.
Khaleds bror har fått asyl i USA och väntar på att få åka dit. Resten av hans familj har flytt till Iran där de vistas illegalt och hankar sig fram på svartjobb. Hans kusin har sökt asyl i Tyskland.
Under tiden de väntar försöker tonåringarna fokusera på skolan. Mostafa vill bli byggingenjör och Khaled ska plugga under sommarlovet så att han kan börja svenskt gymnasium så snart som möjligt.
– När jag kom hit tänkte jag att jag är lugn. Jag kunde andas igen. Nu väntar jag bara på uppehållstillstånd så jag kan fortsätta leva, säger Khaled.
Mostafa och Khaled är fingerade namn för att skydda pojkarnas identitet.