Två par ska fira påsk i ett fritidshus. Det handlar om de rivaliserande systrarna, Monica (Ida Jensen) och Barbro (Anna Hallgren) och deras falska äkta män Tommy (Nicklas Lind) och Rolf (Micke Blomqvist). Det visar sig snart att den ena systern, Monica, inte är riktigt frisk, hon har permission över helgen från en låst psykiatrisk avdelning.
Men nu är det alltså påskhelgen år 1971, och skenet ska hållas uppe till varje pris. Därför har Barbro, som i själva verket har skilt sig från Rolf, tvingat med exmaken till fritidshuset och kräver att han låtsas att de fortfarande är gifta. Monica, som är trött på att ständigt höra om storasysterns perfekta liv har bestämt sig för att bräcka henne genom att visa upp en egen, nyförälskad äkta man. Så hon har hyrt in en gigolo för att denne ska spela hennes make Tommy.
Till historien hör också en påskhare, en död hund och en traditionell jakt. Publiken får dessutom träffa stugans ägare Hjördis och hennes son Ragnar, samt en polis och en flickvän.
Innan jag bänkar mig i Rademachersmedjorna inför den andra akten har jag svårt att föreställa mig hur manusförfattare, regissör och ensemble ska få ihop en så skruvad och invecklad intrig till något som jag som åskådare köper och dessutom tycker är kul.
Men jag måste säga att de lyckas väl med att knyta ihop alla trådar och stickspår. Och roligt blir det - stundtals skrattar den stora publiken så att den kiknar. Mycket tack vare halsbrytande slapstick och överraskande manövrar av skådespelarna.
Flera medlemmar i ensemblen gör flera roller vilket faktiskt är en fördel och skruvar upp tempot och publikens förväntningar på vad som ska hända härnäst. Särskilt i andra akten blir det härlig snurr på scenen.
När den lilla trevliga utomhusteatern i Rademachersmedjorna är fullsatt, och kvällssolen lyser upp scenen förstår man att Braunerhielmska friluftsteatern har spelat fars där varje sommar sedan 1969. Det är helt enkelt en mysig tradition som förvaltas väl av gänget på och bakom scenen.