I Run of hope styr de lokala arrangörerna loppets utformning och bestämmer allt från sträcka till insamlingsmål. I Malmköping var det Åsa Ceder och Sofie Ljung som höll i rodret. Det var första gången som de deltog i Run of hope, och de visste inte riktigt hur många deltagare de kunde förvänta sig.
‒Vi hade tänkt att det skulle komma 20 stycken, men vi blev omkring 80, säger Åsa Ceder som är mycket nöjd med resultatet och att så många lokala företagare ville vara med och sponsra.
Duon hade valt att arrangera ett familjelopp med flera kortare sträckor som deltagarna kunde springa en eller flera gånger. De yngsta deltagarna sprang runt planen vid Malmahed, medan de som föredrog längre sträckor fick ge sig in i skogen på en lite mer utmanande och kuperad bana.
Systrarna Matilda och Johanna Fridell Talvitie från Sparreholm valde det förstnämnda. De sprang både för att det var roligt och för att det var ett välgörande ändamål.
‒Om jag hade cancer skulle jag vilja att någon hjälpte mig, säger Matilda Fridell Talvitie.
Efter målgången fick de ballonger, varsin medalj och vattenflaska.
‒Det är kul att springa. Jag kan tänka mig att vara med i fler lopp i framtiden, säger Johanna Fridell Talvitie.
De flesta som ger sig ut på en springtur brukar göra det i stretchiga löparbyxor eller något annat sportigt. Men i startfältet i Malmköping stack en grupp ut ordentligt. Det var räddningstjänstens personal, där flera valde att springa i sina larmkläder. Några hade till och med sina 13 kilo tunga lufttuber på ryggen när de gav sig ut i spåret.
‒De sitter ganska stabilt på ryggen, men det skumpar lite, säger Anders Jonsson.
Trots tuberna och de inte helt aerodynamiska kläderna kunde han och kollegorna hålla samma tempo som övriga löpare, eller till och med högre.
‒25:24, det är jag nöjd med, säger Tobias Lindström som var först i mål av arbetskamraterna efter fem kilometer i kuperad terräng.
Åsa Ceder och Sofie Ljung var nöjda med sitt första Run of hope-lopp.
‒Det kändes jättekul och vi ska nog göra om det nästa år igen. Vi fortsätter nog att göra det som ett familjelopp, säger Åsa Ceder.
I Flen var det Jörgen Lifvakt som arrangerade loppet tillsammans med sin bonusson Robin Lifvakt.
‒Vi arrangerade ett lopp förra året också. Det var något färre som sprang i år eftersom några blev sjuka. Men det var väldigt uppskattat av deltagarna så det blir säkert ett lopp nästa år också, säger Jörgen Lifvakt.