Hon är relativt okänd i det Sverige som hon kom till som adoptivbarn från El Salvador, och det är precis så som hon vill ha det. Utomlands är det nämligen tvärtom.
— Det hela exploderade 2007. På den tiden var Myspace fortfarande stort och en kompis tyckte att jag skulle lägga ut mina låtar där. Jag var inte beredd på hur många som skulle bli intresserade av min musik, berättar Allison.
Hennes största fanskara finns i USA, men även länder som Spanien, Italien, Tyskland och Grekland visar ett stort intresse för Allisons musik. På senare tid har Asien fått upp ögonen för Allison efter att hon samarbetade med Kenji Siratori - en av japans största noiseartister
Hennes musik rör sig mellan elektronika och ljudkonst. Sedan några år tillbaka är det kärleken som återkommer som tema i hennes musik.
— Jag har ända sedan jag var liten undrat varför människan har varit så destruktiv. Speciellt med tanke på att resurserna på jorden är ändliga. Varför kan vi inte behandla varandra och alla andra varelser väl? En dag insåg jag att nyckeln till att vi alla ska förstå detta är kärlek. Jag kommer kanske inte att hitta svaret på mina frågor under min livstid, men jag tror att min musik och min konst kan bli en plattform för människor som känner samma sak som jag. Även efter min död.
Kollar man på Allisons hemsida så kommer det att finnas gott om material för efterlevande att en dag ta del av. Inte helt oväntat så beskriver hon sig själv som arbetsnarkoman.
— Jag tänkte inte så mycket på det jag gör, utan jag gör det bara. Jag kan gå upp klockan fyra på morgonen och sätta igång med att jobba. Men visst, det kan bli lite hysteriskt ibland, skrattar Allison.
När vi talas vid befinner hon sig någonstans ute i de djupa svenska skogarna. Hon jobbar som bäst när hon är isolerad från omvärlden. På hennes schema står för närvarande fem skivor, turnéer och spelningar.
Men hon återvänder alltid till Stockholm. Det är där Allison har sin bas, och trots att hon har bott utomlands i olika omgångar så känner hon sig hemma i Sverige.
— Jag trivs med att jobba här och upptäckte att jag alltid drogs tillbaka till Stockholm av någon anledning. Det tog ett tag, men till slut insåg jag att det var i Sverige som jag hade min lekpark.