En allvarlig skallskada som läker sig själv, en kille som plötsligt rusar till städskåpet och moffar i sig trälim och kaustiksoda och Izabella Scorupco som "laddar" med en elkabel.
Efter två avsnitt av Viaplays nya tv-seriersatsning "Hidden-förstfödd” baserad på Filip Alexandersons roman, är min främsta motivation till att titta vidare en vilja att förstå intrigen.
Det är fråga om ett så kallat urban fantasydrama. Allt utspelar sig i ett dystopiskt Stockholm där det finns en magisk skuggvärld som alla inte kan uppfatta, samt en hemlig organisation.
Serien har två huvudpersoner. Viveca Eldh (Izabella Scorupco) som är en luggsliten före detta polis som rör sig mellan de båda dimensionerna och tycks fungera som beskyddare av det goda, och den missförstådda unga mannen på glid, Jonas Hellemyr (August Wittgenstein).
Han råkar ut för en allvarlig olycka och vaknar upp med nya krafter och ett starkt sug efter konstig mat. Nu jagas han av en mystisk karaktär som tycks vara ute efter att döda honom. För att förstå vad som händer med honom tar han hjälp av sin före detta flickvän som är läkarstudent.
I ett parallellt spår i handlingen kidnappas ett nyfött barn som hittas mördat.
Man får ingbakgrund eller förklaring till någonting utan allt uppdagas i stunden. Serien är alltså lite krävande och rätt så konstigt. Men efter ett tag hittar jag rytmen och fascineras av de skitiga miljöerna och skruvade scenerna. Visuellt är "Hidden-förstfödd" en mix mellan "Tårtan" och "Blade Runner" vilket gör den rätt underhållande - trots att serien saknar varje uns av humor. Dessutom gillar jag att man får se en hel del nya ansikten i rollbesättningen.