Minns ni komediserien "Ett herrans liv", om kyrkoherden (spelad av Dawn French) som med enbart det faktum att hon är kvinna vänder upp och ner på de inskränkta bybornas liv men som i längden vinner mot fördomarna?
Jim Trott är den där plumpa typen som ofta drar fräcka skämt på fullmäktiges möten och som alltid, när han får en fråga, svarar "nonononono...yes".
Världen är full av människor som säger nej men menar ja.
Sportbranschens alla "nej" spelar i en helt egen liga. Nästan alla sportutövare tycks ha en Jim Trott i sig. I snart sagt varje intervju med en målgörare eller en snabbspringare eller en hopphöjdare besvaras frågorna inledningsvis med ett "näääää", som i "näääää.....vi är jättenöjda med matchen eller "nääää....jag är mycket stolt över min insats". Jag har fortfarande inte hört någon svara "jaaaa...vi är väldigt missnöjda med vår offensiv i andra halvlek".
Nej- men ja-sägare finns i alla branscher, förresten.
Vi minns väl Göran Perssons ihärdiga "nej" till att vilja bli partiledare 1995. "Jag är ingen kandidat. Jag har inte ändrat mig", sa han på en pressträff framåt jul. En stund senare sa han plötsligt "ja". Det politiska Sverige måste ha blivit åksjukt.
Nu ska Moderaterna hitta en man, förlåt, person, som ska leda partiet. Carl Bildt tycks ha stort stöd ute i landet bland partikamraterna men han har sagt nej till att kandidera till partiordförandeposten igen. Eller har han det? Blir det ett "nejnejnejnejnej....ja" där också när allt kommer omkring?
I underhållningsbranschen finns gott om nej- men ja-sägare. Tina Turner är en. Efter en världsturné för 17 år sedan ville hon lämna scenen med flaggan i topp. Uppenbarligen gick den att hissa lite till, för åtta år senare var hon tillbaka på vägarna och genomförde sedan flera avskedsturnéer. Hur nu det är möjligt, egentligen.
Adele säger efter senaste turnén att hon kanske aldrig återvänder till scenen, men jag ger mig tusan på att hon är tillbaka om några år. Jerry Williams sa tack och hej till musikbranschen han också, men ångrade sig och lirar än efter en bra bit över 50 år på scenen. Sådana nej- men ja-sägare vill vi ha.
En som säger ja och nej samtidigt, hela tiden, är Lars Winnerbäck. Pöjken från Vidingsjö i Linköping tycks vilja stå med ryggen mot publiken på scen och ser ut att vara lika generad som han är lycklig över de hängivna fansens hyllningar. Om en månad har dokumentärfilmen "Winnerbäck – ett slags liv" premiär. "Den extrema ångesten kommer nästan alltid minst en gång under en turné" säger han i trailern och på något avigt sätt älskar publiken honom för denna förmåga att säga ja och nej på samma gång. Kanske finns det något förtröstansfullt i möjligheten att få vara lite hit och dit och inte leva med Nordkoreansk paradprecision.
Och så får vi inte glömma, att bland de riktigt bestämda finns ändå en ja-sägare för varje nej-sägare. Hur Jim Trotts fru svarar på frågor? Med ett "yesyesyesyesyes...no". Förstås.