Caitlin Ruston kan till och med tänka sig att bosätta sig där.
– Jag har aldrig känt mig så lycklig och levande som jag gjord under de tre månaderna som volontär.
Caitlin pratar fort och mycket. Hon har så många upplevelser med sig hem i bagaget som hon bubblar över av att få förmedla. Hon vill uppmuntra jämnåriga – ja folk alla åldrar – som funderar på samma sak, att de förverkligar drömmarna.
– Min totalupplevelse blev bättre än jag tänkt, men inte exakt som jag tänkt.
Researrangören bra
Hon åkte med organisationen Volontärresor. Det fungerade bra på alla sätt, med pappersarbete och mottagning i landet.
– Sen trodde jag att de skulle finnas på plats mer under vistelsen, men så var det inte. Det var mycket upp till mig och Malin från Växjö – som jag reste med – hur mycket och vad vi gjorde på plats.
– Det krävs visserligen ingenting av en volontär mer än att man ska förmedla kärlek.
Caitlin bodde i en värdfamilj i området Soweto i Moshi. Det var i en afrikansk medelklassfamilj. De hade både tv, dator, dusch och det bra ställt. Frun i huset arbetade som lärare och mannen i turistbranschen.
– Även om vi tänkt att vi skulle bo mer primitivt, var vi ändå glada att vi fick bo så bra.
Mer primitivt var det i stället i den skola med 35 barn i åldrarna 1,5-6,5 år där Caitlin utförde sitt volontäruppdrag.
Vad gjorde ni där?
– Framför allt kändes det som att vi gjorde skillnad, att vi faktiskt kunde hjälpa. Det var två eldsjälar – Melkie och Sarah – som drev skolan i en väldigt nedsliten byggnad med två klassrum. De hade två egna barn, Armstrong 7 år och Fiona 9 månader.
– Först blev vi chockade, att de hade det så fattigt, ändå var de så glada, tacksamma och hjälpsamma mot varandra. Det var en väldig skillnad i skolområdet mot i området hos vår värdfamilj. Ändå var det bara sju minuters gångväg emellan.
Hårt arbete
Caitlin och Malin jobbade hårt under vistelsen. De köpte målarfärg och målade om väggarna i klassrummen med bilder, geometriska figurer och bokstäver. De skrev ut sina bloggar på sina respektive Facebook-sidor så att de som var intresserade och ville skänka pengar fick kontakta dem. För pengarna köpte de hopprep, pennor, målarfärg och en massa annat till barnen.
– De blev så otroligt glada, jättehärligt att se. Vi ledde också lektioner i engelska med barnen, ordnade lekar och grupparbeten. Det ”kaos” som rådde när vi kom, rättade till sig.
Caitlin och Malin bestämde också att sponsra Armstrong med ca 1 000 kronor per år.
– För det har han nu möjlighet att gå i en akademisk skola och skaffa sig en riktig utbildning. Det hade hans föräldrar aldrig haft råd med annars.
Totalintryck?
– Vi blev verkligen väl mottagna. De kallade oss ”the swedish angels”. Det här är det bästa jag någonsin gjort i hela mitt liv
Caitlin har en hel hög med ögonblicksbilder/minnen med sig hem.
– Vi blev som ”ett” med familjerna där nere. Båda våra ”mammor” i värdfamiljen respektive hos de som drev skolan saknar oss jättemycket.
– Jag lärde mig också lite swahili och drömmen är att kunna åka tillbaka. På något sätt känns det som om Afrika är min plats på jorden.