En pojke hittade en skadad kråka, han lyfte upp den gråsvarta fågeln och tog den med sig och sprang över till grannen som var biolog. Tillsammans lagade de den skadade vingen. Kråkan läkte på några veckor tack vare pojkens omsorg. Trots att fågeln var helt återställd och fri att flyga stannade den frivilligt kvar på tomten ett år innan kråkan lämnade den då nioåriga Victor Persson för gått.
Minnet från kråkan lever kvar.
‒Det var nog då som jag fastnade för det här med att hjälpa skadade fåglar, berättar Victor Persson samtidigt som han matar en fjällvråk med köttfärs.
Han har nyss lagt om en elak sårskada på fjällvråkens högra vinge och nu får den mat och vatten. Trots att den hålls fast så har fågeln god aptit. Proceduren upprepas två gånger om dagen då Victor byter förband, gör rent såret, stretchar vingen och matar fjällvråken.
‒Den hade fastnat illa med vingen i en taggtråd och den hade inte klarat sig om ingen hade sett den. Men det här kommer läka fint, konstaterar Victor.
Fördelen med den kalla årstiden är att inte flugorna hinner lägga larver i såren.
‒På sommaren hinner spyflugelarverna ofta äta upp senorna i vingen och då blir vi tvungna att avliva fågeln.
Det lilla behandlingsrummet är inhyst ovanpå garaget till föräldrarnas hus och efter väggarna står det burar staplade med olika fåglar som är under behandling. Tomten är belamrad med stora voljärer där det sitter olika fåglar som berguv, havsörn, svanar och måsar bland annat. Victor gör ingen skillnad, han tar emot alla fåglar.
Victor har jobbat med allt möjligt, han har bland annat kört djurambulans och det var då han märkte att vilda fåglar oftast bara avlivades, trots att han såg att det fanns möjlighet att rehabilitera fåglarna. För två år sedan startade Victor Persson Stockholms vildfågel rehab hemma hos föräldrarna för att kunna ägna all sin lediga tid till att hjälpa dessa fåglar.
‒Vilda fåglar har ingen ägare med feta kontokort eller försäkringar som står för veterinärkostnader och rehabilitering. När jag får in en fågel gör jag en bedömning av fågelns skada och tillstånd. Om den är för dålig avlivar jag den direkt. Bara för att det är exempelvis en havsörn betyder det inte att den ska behöva lida mer än någon annan svårt skadad fågel.
Under de två år som Victor haft verksamheten har han tagit emot cirka 2000 fåglar och av dem är det cirka 80 procent som har blivit friska och kunnat släppas ut i det fria.
‒Jag gör det här på min fritid och det känns otroligt givande när man ser att behandlingen ger önskad effekt.
Den vanligaste skadan är sårskador på vingarna, ofta orsakat av taggtråd. Havsörnar som är en topp predator är ofta blyförgiftad när den kommer till behandling.
‒De får i sig bly när de ätit slaktrester med kulfragment kvar, eller från blyhagel från en skadeskjuten och försvagad sjöfågel. Det räcker med ett litet blyhagel för att slå ut en havsörn totalt.
Problemet med blyförgiftning är att örnen ger upp. Den slutar att äta, blir apatisk och till slut dör den. Men Victor har arbetat fram en metod som har haft stor framgång på blyförgiftade örnar.
‒Det beror på hur långt förgiftningen gått och om man får bort blyresterna från magen och tarmen. Problemet är att örnen normalt spyr upp fibrer i en så kallad spyboll, men med hjälp av vetekli upplandat i köttfärsen så brukar örnen till slut få med bly och kulrester ut i avföringen. Jag undersöker avföringen så här, säger Victor och smetar med en kolsvart massa mellan tummen och pekfingret.
‒I bland hittar jag små hagel eller blanka kulrester i avföringen.
Stockholms Vildfågel Rehab samarbetar med en veterinär som besöker anläggningen regelbundet och Victor brukar hjälpa veterinären när hon behöver assistans med andra djur.
För att kunna ha råd med verksamheten jobbar Victor även på ett äldreboende på nätterna.
‒Jag får inte några pengar från någon myndighet eller så, det här har jag byggt upp helt ur min egen ficka, men man kan bli stödmedlem. Det kostar 150 kronor om året och då blir man inbjuden till tillfällen då vi släpper färdigrehabiliterade fåglar fria igen.
Nu har verksamheten varit i gång i två år och har redan vuxit ur boet.
‒Vi kommer fördubbla verksamheten, med nytt behandlingsrum, fler och större voljärer, säger Victor, samtidigt som han tittar in hos en havsörn som behandlats mot blyförgiftning.
‒Du ser att han skakar lite, men det är ingenting mot hur det var förut när örnen kom hit. När det slagit sig på nerverna är det svårt att rehabilitera. Nervskador går inte att laga, men den här örnen kommer vi kunna släppa ut snart.
Berguven flyger ett par tysta rundor i den stora voljären intill havsörnen. Den rör sig fint och om några dagar får den en ring om benet och sedan släpps den fri.
Så här gick det för "våra fåglar"
I januari hittades en havsörn i Hållsta utanför Eskilstuna och i september förra året hittade man en skadad berguv i Jönåker utanför Nyköping. Båda fåglarna hämtades av Stockholms vildfågel rehab.
Havsörnen som hittades i Hållsta var i så dålig kondition att den dog två timmar efter att den hittades. Stockholms Vildfågel Rehab hämtade den döda örnen och Victor Persson gjorde en enkel okulär undersökning.
‒Den kan ha flugit in i en kraftledning i närheten av fyndplatsen, men det är svårt att säga vad den dog av, säger Victor Persson.
Havsörnen lämnades till Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm. Det slutgiltiga svaret på den troliga dödsorsaken kommer vi få när fågeln undersökts på Statens Veterinärmedicinska Anstalt, SVA.
Berguven som hittades med vingskada i Jönåker fick tyvärr avlivas.
‒Fluglarverna hade ätit upp senan i vingen så det fanns ingen annan utväg än att avliva den, berättar Victor.
Här kan du spana efter havsörn
Lördag den 4 mars är det dags för den årliga örnräkningen.
Under en dag räknar man havsörn på nästan hundra olika platser, från Nynäshamn i öster till Karlsborg i väster. 2012 noterade man 198 havsörnar, men det gäller att vädret är gynnsamt under räkningen.
Räkningen sker i fem län och i 28 kommuner, ett omfattande arbeta med andra ord.
‒Vi gör den här räkningen för att kunna se antalet örnar i området, säger Sten Ullerstad, ordförande i Naturskyddsföreningen i Eskilstuna.
Under lördagen den 4 mars är det full fart på fältstationen Rördrommen, då sitter nämligen 22 personer och samlar noteringar från alla observatörerna.
Observationsplatserna ligger strategiskt och många gånger i närheten av där yrkesfiskare lägger ut överskottsfisk som inte går att sälja.
‒Yrkesfiskarna gör en fantastisk insats för örnarna. Första vintern är svårast för örnen, många skulle dö om de inte fick tillgång till fisken som fiskarna lagt på isen, säger Sten.
Örnräkningen organiseras från Fältstationen Rördrommen i samarbete med Naturskyddsföreningen och olika ornitologiska föreningar.
Om du vill se örn i det fria rekommenderas, bland annat följande platser:
Torshälla huvud
Kvicksundsbron
Hässelbyholm
Marvik vid Läppe