Ett kärleksbarn i den blåröda dysfunktionella familjen som gör allt för att få föräldrarnas bekräftelse, det är ett sätt som Strängnäspartiet har beskrivits på. Katten bland hermelinerna ett annat, i den debatt som har följt förslaget om att avveckla fyra F–3-skolor, lägga ner ett högstadium samt göra om en 4–9-skola till en F–6-skola. De nedsättande kommentarerna om Strängnäspartiet, och framför allt gruppledaren Håkan Bertilsson, har varit många.
‒Det är så klart aldrig kul. Men jag försöker undvika att ta det personligt och tänker att det inte är mig som person de slår på utan på politikern, säger han.
Strängnäspartiet är det enda oppositionspartiet som stödjer det förslag som Moderaterna och Socialdemokraterna avser driva igenom på kommunfullmäktige den 26 februari. Syftet med det hela är dels att frigöra pengar som i dag är uppbundna i hyreskostnader och i stället lägga dem på pedagogisk verksamhet, dels att samla resurser i form av behöriga lärare och exempelvis elevhälsa på ett mindre antal skolor.
För Håkan Bertilsson har det aldrig varit en svår fråga att ta ställning till.
‒Det finns nog inget parti där alla är överens i den här frågan, det finns så mycket känslor kring våra skolor. Strängnäspartiet är inte annorlunda, men mina partikamrater har valt att lyssna på min yrkeskompetens, säger Håkan Bertilsson.
Håkan Bertilsson har en bakgrund som lärare och rektor, och är sedan vårterminens start tillbaka i undervisningen – på Thomasgymnasiets ekonomiprogram. Men han har flera års erfarenhet som högt uppsatt kommunal tjänsteman på sitt cv, med tjänster i Håbo och Tyresö kommuner som motsvarar den Tony Lööw har som utbildningschef i Strängnäs.
‒Jag har jobbat med de här frågorna sedan 2009. Man ska veta att den politiska arenan är väldigt liten, det mesta som rör skolan styrs av lagar. Skollagen är väldigt tydlig med vad skolan ska innehålla, och om vi ska följa skollagen så finns det bara en väg att gå. Vi måste samla våra resurser på färre enheter, säger Håkan Bertilsson, som ändå säger sig förstå de kraftfulla protester som hörs från berörda kommundelar:
‒De är föräldrar. Om jag bodde på landet och hade barn på en skola som skulle läggas ner, så hade förmodligen jag också stått på barrikaderna. Men som politiker har jag en helt annan roll. Jag måste se till helheten; hur vi ska kunna bedriva en bättre skola för alla elever. Elevernas resultat är för låga och vi klarar inte ekonomin. Då måste något göras.
Men den sista månadsrapporten för 2017 pekade ju på en budget i balans vid årets slut?
‒Ja, för att man trycker ner verksamheten i kostymen. Men vad skickar det för signaler om man måste ta bort elevassistenter och andra funktioner, som helt klart påverkar elevernas resultat negativt?
Håkan Bertilsson sticker inte under stol med att han gärna hade sett ett mer långtgående förslag, än det som nu ligger på bordet.
‒Jag tjusas av vad man vågade göra i Nyköping, säger han och syftar på sammanslagningen av fyra högstadieskolor till en enda, något som Eric Rudholm – i dag rektor på Mariefreds skola – drev på som grundskolechef där.
‒Vi har en annan geografisk struktur i vår kommun men jag skulle gärna se att vi hade bara två högstadieskolor, en i den västra delen och en i den östra.
Han är inne på det "tredje förslaget" i skolstrukturutredningen; att på tre–fem års sikt låta bygga en ny 7–9-skola i Läggestaområdet, som skulle kunna samla högstadieelever från Stallarholmen, Mariefred och Åkers styckebruk.
Men att bygga nytt är en fråga som skjuts på framtiden; nedläggning och omstöpning av skolor är vad majoritetspartierna går till beslut på, med stöd från Strängnäspartiet. Och om sju månader är det val till kommunfullmäktige för nästkommande mandatperiod.
Tror du att rösterna på Strängnäspartiet kommer att påverkas av ert ställningstagande?
‒Ja. Men jag tror att de partier som är för den här förändringen kommer att vinna på det i valet. Jag har fått många positiva kommentarer, från de mest oväntade håll. Jag tror att det är fler som uppskattar att vi tar ansvar för en viktig fråga än de som ger uttryck för sitt missnöje nu.
Han har ändå valt att ligga lågt i debatten som förs i framför allt sociala medier.
‒Bara vid ett tillfälle har jag gått in och kommenterat. Det var i samband med att föräldrar kom till nämndens sammanträde, och jag skulle lyfta fram en stol. Någon tog en bild på det där, och skrev något om att jag värjde mig mot allmänhetens frågor med en stol. Det var väl menat som satir, men kommentarerna drog iväg, säger han.
Han tycker att han som politiker ska tåla att ifrågasättas och kritiseras, och omdömena om honom och hans parti är bara att tugga i sig.
‒Däremot när folk ger sig på våra tjänstemän, där tycker jag att man går över gränsen. Tjänstemännen utreder ju bara vad vi politiker har sagt åt dem att utreda, så det är verkligen att skjuta budbäraren. Allt de ska behöva kallas för på grund av det... det är osmakligt.