Värnpliktiga och försvarsanställda tar inte sällan hem "souvenirer" som med tiden åldras, glöms bort och kan bli instabila, berättar Bertil Olofsson, chef för polisens nationella bombskydd, mer känt som bombgruppen.
‒Det här är vardagsmat för oss. Det hittas föremål i åkrar, i dödsbon, hos före detta militärer och bergsprängare. Det dyker ofta upp saker vid vindsröjningar eller i samband med renoveringar.
Vad är det för saker?
‒Allt möjligt. Det kan handla om en värnpliktig som tagit hem en övningsgranat och gjort om till askkopp, men efter en tid är det ingen som kan avgöra om den ofarlig eller inte. Det är inte sällan föremål från äldre tider som blivit prydnadsföremål. Någon hade gjort lampa av en granat. Det mesta vi åker ut på är ofarligt men inte allt. Det händer att folk hittar gammal dynamit, och dynamit åldras på ett osunt sätt, säger Bertil Olofsson.
Om det saknas brottsmisstankar kring fynden så förstörs de.
‒Då gör vi ingen större undersökning av vad det egentligen är. Bombteknikerna har även ett kartotek och är det inget sensationellt eller uppseendeväckande så förstör vi det.
Varför bombgruppen, som i lördags meddelade Eskilstunafamiljen att föremålen ska betraktas som farliga, ännu inte varit på plats förklarar Bertil Olofsson så här:
‒Vi har bedömt att föremålen är ofarliga så de förvaras av lokalpolisen tills vi hämtar sakerna vid lämpligt tillfälle.
Granaterna förvaras inte hos lokalpolisen. De står kvar i familjens källare.
‒Okej, det är mer än jag vet.
Enligt en vapenantikvarie vid Sveriges militärhistoriska arv kan den ena granaten vara en blindgångare och han betraktar den som farlig.
‒De som tittat på bilderna har gjort bedömningen att föremålen inte är farliga och att de kan stå kvar tills vi hämtar.
Och när blir det?
‒Jag kan inte bedöma om det handlar om dagar eller veckor men det här är lågprioriterat. Känner sig personerna som bor i huset oroliga får de kontakta polisen igen, men det förändrar inte vår bedömning.