Tidningen har tidigare berättat att nya lösningar, effektivisering och rätt riktade resurser är avgörande inom det offentliga, när välfärdsbygget ställs inför stora prov.
Men läget är inte hopplöst, även om behovet av välfärdstjänster ökar stort hos en växande grupp äldre, samtidigt som den arbetande delen av befolkningen minskar.
Det finns mycket det offentliga kan göra med de resurser som faktiskt finns. Men hur ska de hanteras strategiskt och styras rätt för bästa effekt?
Det är den stora frågan som kommuner, landsting och regioner har att hantera nu.
Styrelsen för Sveriges kommuner och landsting, SKL, har svaret och det kan sammanfattas med orden förebyggande och samverkan. Beslutsfattare i de stora välfärdsverksamheterna skola, socialtjänst, vård och omsorg och hälso- och sjukvård behöver styras mot gemensamma och övergripande mål, över landstings- och kommungränserna.
Vägen som det offentliga behöver gå nu, pekas ut i SKL:s styrelsebeslut Strategi för hälsa. Där anges lyckad skolgång för fler barn och unga som ett viktigt mål.
En lyckad skolgång är den viktigaste faktorn för barns framtida hälsa och någonting som har betydelse för hela livet.
– Tanken är att alla, oavsett var de jobbar inom det offentliga, ska tänka, hur kan jag göra för att bidra, säger Anne Bylund, projektledare för uppdraget Strategi för hälsa.
Hon berättar att Värmlands län är ett bra exempel på hur det offentliga kan gå till väga.
Där samlas politisk ledning från kommuner och landsting, samt ledande tjänstemän för välfärdsverksamheterna regelbundet för att jobba förebyggande med gemensamma målsättningar.
– Det finns enorma möjligheter om vi kan börja jobba på det sättet och jobba förebyggande tillsammans. Det är i sig ingenting som är okänt, en förhoppning är att strategin kan konkretisera arbetet.
Samverkan för att flera att elever ska klara grundskolan, att det är färre ungdomar som varken studerar eller arbetar, att fler nyanlända är i studier eller arbetar, att färre äldre faller och skadar sig är andra viktiga punkter i strategin.
– Målen speglar områden där man kan göra skillnad och områden som kräver att samverkan utvecklas mycket mer, säger hon och tillägger att det inte finns någon quick-fix för att nå målen, säger Anne Bylund.
SKL stöttar men beslutsfattarna måste göra resan själv.
Men tydligt är, med stöd i forskning, säger Anne Bylund, att stora vinster kan göras i både minskat lidande och bättre resursanvändning, om beslutsfattare samlas kring gemensamma förebyggande mål.
SKL trycker också på att det är bråttom för att utveckla samverkan och att det inte finns någon tid att förlora. Att inte samordna är inte ett alternativ.
Samtidigt har landsting och regioner kommit olika långt.
En del jobbar med bred samverkan och med gemensamma mål, andra har god kunskap i de enskilda verksamheterna men behöver utveckla ledning och styrning.
Anne Bylund säger att det givetvis är en stor utmaning att samordna verksamheter som ligger långt från varandra i en region.
– Men det är lika fullt nödvändigt. Det handlar om att skapa tillit och förtroende innan man kan sätta gemensamma mål. Den här frågan är högst avgörande. Vi vet att många jobbar med folkhälsofrågor och även att många områden lyfts var och en för sig. Men det går att göra mer tillsammans, säger Anne Bylund.