Det säger bara swish – men vi kan inte köpa lyckliga slut

Pengar byter ägare i rasande takt. Swish, säger det, så har barnen fikapengar och swosh, så har man skänkt en slant till Världens barn. Kontanter finns aldrig i plånboken numera, så den som sitter utanför Ica blir utan, men i nästa stund går det utmärkt att dra i väg en hundring till en födelsedagsinsamling på Facebook.

Swishtrenden har mycket gott i sig, men där det finns pengar finns det också oärliga människor. Och den som skänker kan inte förvänta sig att bestämma hur den som får pengarna ska använda dem.

Swishtrenden har mycket gott i sig, men där det finns pengar finns det också oärliga människor. Och den som skänker kan inte förvänta sig att bestämma hur den som får pengarna ska använda dem.

Foto:

Övrigt2018-11-17 07:00

Att önska sig pengar till Cancerfonden eller hjärnforskning i födelsedagspresent, som många gör nu, tyder på något. Vi har så att vi klarar oss. Vi ger hellre än får. Det är fint.

Att skänka till seriösa organisationer eller hjälpa nära och kära ska kunna kännas lugnt och tryggt. Men den nya swishkulturen är inte helt enkel, om man tänker på hur många bäckar små kan bli en hel förmögenhet. Där det finns pengar, finns det folk som vill åt dem. Och ju mer pengar det finns, desto svårare är de att motstå.

En historia som har fått stor uppmärksamhet i USA handlar om när en hemlös krigsveteran gav sina sista 20 dollar till en kvinna som fått bensinstopp. Hon var så tacksam att hon och hennes pojkvän startade en insamling till den hemlöse mannen. Han skulle få guld och gröna skogar, eller åtminstone ett hus, en bil och en mobil. 14000 personer skänkte totalt runt 400000 dollar, och mannen själv säger att han fick 75000. Resten ska kvinnan och hennes pojkvän ha lagt på shopping, resor, spelande och en vräkig bil. Dessutom sägs det att den hemlöse mannen använde en del av de pengar som han fick till droger. Den senaste snurren i denna historia gör enligt BBC gällande att paret och den hemlöse mannen kokade ihop hela historien från början för att komma över kosing. Nu riskerar trion ett flerårigt fängelsestraff. Så, enkelt? Inte särskilt.

Tyvärr kom pengar in i bilden även förra veckan, när hela Falkenberg letade efter den 12-årige pojke som försvunnit och som senare påträffades död. En privat Facebook-grupp startades för att samordna sökandet, men när en administratör i gruppen initierade en insamling via swish blev det obehagligt för alla inblandade. En kvarts miljon ramlade enligt Aftonbladet in på administratörens privata konto och mot veckoslutet blev han anklagad för att försöka lägga rabarber på pengarna. När han hotades förde han över pengarna till en annan administratör som i sin tur inte var snabb nog att lägga pengarna där de hörde hemma. Anklagelser, hotelser och anmälningar haglade, men nu har i alla fall organisationen Missing People fått pengarna.

Kanske köper vi ett fritt samvete genom insamlingstrenden. Men jag tror också att vi tänker oss ett lyckligt slut. Massor av pengar, så hittas en försvunnen pojke levande. Åtskilliga miljoner, så kommer en hemlös man att sluta droga och leva lyckligt i alla sina dar. Men livet är inte Disney. Folk kan inte skänka pengar och sedan tro sig få inflytande över andras liv.

En kvinna som startade en insamling nyligen var så ärlig som man kan vara. Hon ville åka på charterresa, hade valt resmål och tyckte att hennes vänner på Facebook skulle punga ut. Hur det gick vete tusan. Men hon var i alla fall ärlig med att insamlingens mål var helt egoistiskt.

Bäst just nu

Att Annika Lantz är en av fyra svenska kvinnor som har samlats för att prata om livet i 50-årsåldern i en ny bok, "Vi måste prata om 50" av Cecilia Gustavsson. Få är så roliga, öppna och snabba i tanken som Annika Lantz. Det här får bli julläsningen.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!