Det heter att Sverige har en koalitions- regering med fyra partier. Beslut i större och känsliga ämnen brukar samordnas så att regeringen står samlad bakom dem. Här har samordningen på något sätt inte fungerat. Ärendet har rullat iväg, Utrikesdepartementet har mer eller mindre på egen hand försatt regeringen i en pinsam situation.
Utrikespolitiken är, kan irriterade rege-ringskamrater påminna om, inget personligt revir för Carl Bildt och en handfull grå eminenser i hans departement. Den ska bedrivas så att regeringspartier, Utrikesnämnd och EU-nämnd inte ställs åt sidan.
Men varför ville inte Bildt och hans omgivning delta? Det har sagts att krav på utlämnande till ICC skulle försvåra förhandlingar.
Om man siktar på att Ryssland ska ta hand om sina klienter, och evakuera den syriska ledningen och många av deras anhängare och bödlar till någon undanskymd plats i Sibirien, kan det ju ligga något i att det inte går så bra ihop med ett krav på anhållande och transport till Haag.
Men var pågår sådana förhandlingar?
Sedan blev det värre. Bildt skickade i veckan fram sin pressekreterare med budskapet att Sverige ”fokuserar på att först pröva ansvarsutkrävande inom det syriska systemet”. Detta säregna besked får utrikesministern bära ansvaret för. Andra i regering eller riksdag lär inte vilja dela det.
Förutom totalt kaos i Syrien är det syriska rättssystemet känt framför allt för att tortyren är vanlig, att den utövas i stor skala av flera underrättelsetjänster och att en lång rad hemska metoder används.
Vid ett våldsamt och mycket blodigt regimskifte i Syrien, som det mesta nu tyder på, ligger det nära till hands att uppgörelsen sker med ståndrätt och arkebusering mot närmaste vägg.
Talet från Bildts talesman om ”ansvarsutkrävande inom det syriska systemet” är inget litet missöde. Det är Bildt.
Bildt då han struntar i alliansen.