Det bästa med dill är att man aldrig kan ha för mycket. Ju mer desto härligare. Den intensiva, fräscha och helt unika smaken kan inte överdrivas, medan andra örter och kryddor lätt blir för mycket om man överdoserar.
Dill går heller inte att bytas ut mot något annat. De gräsiga, jordiga tonerna har en förmåga att friska upp de mest menlösa rätterna. Tänk dig bara dillkött utan dill. Kött med vit sås. Hur kul är det?
Men som alla fagra skönheter gäller det att fånga dem i flykten. Smaken försvinner snabbt och bör därför tillsättas så sent som möjligt under tillagningen. Det man däremot kan göra är att dra nytta av stjälkarna och låta dem koka med för att ge smak. En läcker effekt kan också vara att förstärka och bredda dillsmaken genom att smussla ned lite stötta dillfrön.
Det nordiska köket skulle stå sig slätt utan denna makalösa krydda. Det är en stöttepelare i den svenska husmanskosten och var flitigt förekommande i våra kökstäppor långt innan vi kunde stava till chipotle.
Köp helst dill i lösvikt. Den smakar så oerhört mycket mer än de stackars vipporna i plastkruka. Skär av stjälkarna och sätt den i ett glas vatten. Torkad är inte mycket att ha, då är nästan frusen att föredra _ även om den inte kan mäta sig med färsk.
Jag brukar lägga undan några kvistar och spara till absolut sista sekunden. Allt för maxad dillsmak.
Mia Gahne/TT