Det är fredag den 20 december 1991 och bara några dagar kvar till julafton. Lennart Schönkopf, sedan länge utvandrad till Frankrike, är på väg från Stockholm till familjens fritidshus i Västermo några mil väster om Eskilstuna. Där ska han fira jul med sin hustru och sina barnbarn. Han har julklappar med sig.
Någon vinter att tala om är det inte. Temperaturen ligger över nollan och det hänger snöblandat regn i luften. Klockan närmar sig 14. Det börjar snart mörkna.
Lennart Schönkopf passerar Strängnäs och fortsätter mot Eskilstuna. Han rattar sin Ford Scorpio på E3:an (i dag länsväg 900, sedan nya E20 byggdes) med gott självförtroende.
Folk som känner förläggaren uppfattar honom som en i trafiken aningen offensiv man, som gärna kör fort. När han kommer i fatt en mörkröd Saab 900 strax efter Strängnäs tvekar han inte att köra om. Omkörningen är inte särskilt snygg.
Föraren av den mörkröda Saaben, en 23-årig man från Södertälje, blir förnärmad av förläggarens i hans ögon burdusa bilkörning och signalerar åt honom. Sen tar han upp jakten. Han vill prata med karln. Tillrättavisa honom. Bredvid 23-åringen i bilen sitter hans 17-åriga kompis, också han upprörd över omkörningen.
Jakten tar inte slut förrän vid östra infarten till Eskilstuna (i dag trafikplats Svista). Då gör Lennart Schönkopf halt vid sidan av vägen för att konfrontera bilföraren som i flera mil legat bakom honom och tutat och blinkat. De båda förarna kliver ur sina bilar och ställer sig vid vägkanten och dividerar.
You asshole, you almost scared me to death
Lennart Schönkopfs Ford har franska registreringsskyltar och när förläggaren börjar tilltala 23-åringen på engelska uppfattar den 17-årige passageraren i Saaben att kompisen hamnar i ett underläge. Han kliver ur för att stötta honom. I handen har han anledningen till att hans ens är på väg till Eskilstuna - en fripistol (tävlingsvapen), som han har tänkt sälja till en person där.
Han riktar pistolen mot förläggarens huvud och säger "You asshole, you almost scared me to death".
Sen brinner ett skott av. Lennart Schönkopf, 61, dör omedelbart.
I polishuset i Eskilstuna går arbetsveckan mot sitt slut. Många är lediga på klämmåndagen före julafton och ser fram emot en riktigt lång julledighet, och stämningen är uppsluppen. Tidigare kriminalkommissarien Börje Carlsson minns fredagseftermiddagen tydligt än i dag.
‒Vi satt där och käkade pepparkakor och lussekatter, och drack glögg, berättar han. Alkoholfri, förstås.
Julmyset förvandlas snabbt till en omfattande jakt på de unga männen i Saaben, som efter dödsskjutningen flyr i panik. Tack vare vittnen har polisen redan från början mycket att gå på. Bland annat Saabens registreringsnummer. Vägspärrar sätts upp och ett zonlarm skickas ut till alla distrikt i hela Mellansverige.
‒Vi jobbade tillsammans med jouren med det här, minns Börje Carlsson.
Trots insatserna lyckas männen hålla sig undan drygt ett dygn. Men natten mellan lördag och söndag tar polisen dem. 17-åringen grips vid fyratiden på söndagsmorgonen den 22 december, i en lägenhet i Södertälje.
Förhören i polishuset i Eskilstuna ger snabbt en klar bild av vad som inträffade i Svista.
‒De erkände bägge två ganska kvickt, berättar Börje Carlsson.
Dagen före julafton häktas 17-åringen av Eskilstuna tingsrätt. 23-åringen försätts på fri fot redan efter förhören.
[fakta nr="1"]
Straffet för dödsskottet i Svista: Två år
17-åringen som sköt ihjäl förläggaren Lennart Schönkopf utanför Eskilstuna 1991 dömdes av Svea hovrätt till två års fängelse för grovt vållande till annans död och olaga vapeninnehav. Domen föregicks av en mild tingsrättsdom som kritiserades hårt.
Att brottet kom att rubriceras grovt vållande till annans död i stället för mord eller dråp fanns det inte så mycket kritik mot. Tingsrätten, och senare även hovrätten, ansåg det inte styrkt att 17-åringen haft uppsåt att döda. Han hävdade själv att han bara velat skrämmas, men att ett skott avfyrats av misstag, och åklagaren kunde inte bevisa annat.
Det verkar som att han lever i en filmvärld
Hans Klette
Men att påföljden i tingsrätten bara blev fängelse i ett år reagerade många på. En av dem var straffrättsprofessorn Hans Klette. I en artikel i Eskilstuna-Kuriren 4 mars 1992 ondgjorde han sig både över det milda straffet och samhällets oförmåga att få ordning på 17-åringen, som beskrevs som en "värsting" med en lång historia av fosterhemsplaceringar, narkotikabruk och våld bakom sig. Klette rasade även över videovåldet, som han menade hade påverkat 17-åringen.
‒Det verkar som att han lever i en filmvärld. Jag förstår inte varför det ska pumpas ut så mycket våld i massmedia. De flesta av oss trygga människor kan hantera det, men i ett sånt här fall kan det vara droppen som får bägaren att rinna över, sa han till tidningen.
Hovrätten gick senare på ungefär samma linje som tingsrätten, och ändrade inte brottsrubriceringen. Däremot skärptes straffet till två års fängelse.
"Det vållande som 17-åringen gjort sig skyldig till är av sådan särskilt allvarlig och kvalificerat omdömeslös natur samt står så nära ett uppsåtligt dödande att påföljden med hänsyn till straffvärdet måste bestämmas i nivå strax under straffmaximum, vilket är fyra års fängelse", skrev hovrätten, som dock gav straffrabatt med tanke på 17-åringens unga ålder.
Rätten var inte enig. En nämndeman förklarade sig skiljaktig, och ville fälla 17-åringen för mord med påföljden fängelse i fyra år.
En straffskärpning låg nära till hands
Dick Levinson
17-åringens försvarare, Eskilstunaadvokaten Dick Levinson, var kritisk till straffskärpningen och menade att hovrätten låtit sig påverkas av medias rapportering och den allmänna opinionen.
‒En straffskärpning låg nära till hands mot bakgrund av den omfattande publiciteten, konstaterade han i en intervju i Eskilstuna-Kuriren i april 1992.