Luktsinnet tillhör människans starkaste, och när saffransbullarna lyfts ut ur ugnen känner vi förväntan.
Saffran är en spännande och lyxig krydda, som kommer från märket på saffranskrokusen Crocus sativus. Den blommar på hösten och är en mutation av en vildväxande art.
Iran producerar mest saffran i världen, men det går faktiskt att odla även i Skåne. Man ska bara akta sig för sorken.
Provar igen
Eva Olsson på Österlenkryddor köpte 2 000 krokusknölar från Frankrike och satte på sina fält öster om Ystad. På två säsonger fördubblades antalet knölar och andra säsongen kunde hon skörda 3-4 gram torkad saffran.
Dessvärre står det klart att även sorken gillar den dyrbara kryddan. I fjol käkade den upp all krokus precis när den skulle börja spira i september.
– Men vi gör om det. Vi tänker gräva ned ett finmaskigt nät en halvmeter ner i jorden och sedan sätta nya knölar, säger Eva Olsson som bortsett från sorkbekymret inte hade några problem med att få krokusen att trivas.
– Saffrankrokusen som man skördar av i Iran växer i bergen i norra delen av landet, där vintern kan bli nog så hård som i Skåne men där både höst och vår är betydligt torrare. Så ska du prova att odla krokus gäller det framför allt att löken inte står för vått, säger hon.
Doftmärkta
Kryddor är viktiga för att skapa julstämning och både kanel, kardemumma och kryddnejlika är självklara i julbaket, men också snygga som väldoftande tillbehör i en julgrupp.
För att dofterna ska komma till sin rätt är det klokt att inte blanda för mycket. En grupp med enbart hyacinter planterade i en stor kruka med mossa räcker för att fylla rummet med doft. Hyacinten är den julblomma som doftar mest - för mycket tycker många. Därför finns det i dag hyacinter med olika doftstyrkor. De svenskodlade är märkta och konsumenten kan enkelt se om doften hos den utslagna blomman är svag, medel eller fyllig.
Blommar kortvarigt
Forna tiders trädgårdsmästare satte en ära i att odla liljekonvalj till advent. Konvaljerna grävdes upp tidigt på året och lades sedan på is för att plantan skulle tro att det var vinter. Lagom till advent var det dags att väcka de slumrande knopparna genom att plantera dem i en kruka och försiktig vänja dem vid inomhusklimatet.
Iskonvaljerna står inte i blom mer än ett par dagar. Det gäller alltså att passa dem, så att de inte börjar blomma för tidigt. Efter blomningen kan man låta plantan vissna ned, och så fort det blir vår plantera ut konvaljen i trädgården.
Grön mossa
Advent kan också dofta en aning av snö och kyla. Det är fint att ta in den doften med hjälp av mossor och kvistar.
Vissa mossor och lavar är fridlysta, men vanlig grön mossa är tillåten att plocka i naturen om man tar varsamt för eget bruk. Nedfallna kvistar med lav och kottar på är också okej att ta med hem. Den vita fönsterlaven, som inte är en mossa, är inte fridlyst, men eftersom lav växer långsamt är det klokt att plocka försiktigt.
Gasiga klementiner
Självklart ska advent också dofta av apelsiner och klementiner, pomerans och äpplen, men tänk på att både äpple och gran utsöndrar etylengas som hör till växternas största fiende i hemmen. En del växter är mycket känsliga för gasen som kan få blommorna att vissna eller torka in.
Buketter är alldeles nödvändiga även till advent. Än så länge dröjer det stora tulpanfrosseriet, men för den som är sugen passar det förstås med röda tulpaner till jul.
Så här års brukar den gula mimosan vara extra fin och den blir en riktig doftbomb tillsammans med videkissar, tulpaner och kvistar från naturen.
Gunnel Carlson/TT