Hur ska demokratin hantera extremhögerns framgång? Ibland blir det nästan komiskt när den frågan ställs, eftersom det görs så ofta, och svaren är så varierande.
Låt mig ändå försöka mig på ett tänkbart svar: det handlar om att presentera visioner om något annat, något bättre än det vi har.
Och tyvärr har de etablerade politiska partierna inte varit så bra på det under de senaste decennierna.
Jag tänker att det ska fungera ungefär som en bra bok. När jag började läsa böcker i tioårsåldern blev jag ofta helt medryckt. Jag plöjde mig igenom "Skattkammarön", "En världsomsegling under havet", "Tsarens kurir", "De tre musketörerna" och en hel radda andra klassiker. Kunde inte sluta läsa. Genom böckerna fick jag bilder av världar jag aldrig ens drömt om tidigare. Jag red på en häst i full galopp mot Bajkalsjön, stred mot pirater i Söderhavet eller styrde en ubåt under de sju haven. Jag drömde om att bli nybyggare i Kanada, ville åka flodbåt längs Amazonas, åka jorden runt på 80 dagar och fäktas mot den onde kardinalens mannar i Paris.
Efter det har jag aldrig tvivlat på litteraturens kraft. Dess förmåga att föda längtan och få människor att förstå att en annan värld är möjlig.
I sina bästa stunder fungerar politiken på samma sätt.
Maktfullkomliga diktatorer ville styra allt på egen hand. Då kämpade folk för demokrati!
Vi lever i en värld full av klassklyftor. Visst finns det någon som strävar efter det klasslösa samhället?
Världen är full av möjligheter, men gränserna mellan länder sätter hinder i vägen. Riv gränserna!
Det gick en mur rakt igenom Europa, och ledarna sa att den skulle stå där för alltid. Människor klev upp på murarna och visade att de hade fel!
I dag ägnar sig många politiska partier åt det motsatta, att förklara vad som INTE är möjligt.
Välfärden skulle behöva enorma nya resurser, men det går inte att höja skatterna. Globaliseringen har en massa avigsidor, men svaret är inte att begränsa frihandeln.
Båda dessa påståenden är antagligen sanna, men vad är då svaret? Var finns visionerna som kan komma åt de problem vi ser i samhället runtomkring oss?
Det är som om gnällbältesmentaliteten har drabbat hela det politiska systemet: ”Jaså, du vill göra världen bättre. Ja, det går då aldrig!”
Extremhögern presenterar svar. De är korkade, farliga och inhumana eftersom de bygger på den felaktiga slutsatsen att invandringen är orsaken till alla problem. Så är det inte. Invandringen är orsaken till vissa problem, men oftast svaret på ännu fler.
Men de presenterar ändå alternativ. Bygg en mur. Stoppa alla från att komma hit. Gör ett Sverige som det såg ut förr (även om det forna idealet aldrig varit verkligt).
Människor vill se att det går att förändra. De vill svepas med i drömmen om en vacker prärie, lägereldar i det innersta av Ryssland och dolda skatter på öar långt bort.
Kraften i det måste liberala och demokratiska förkämpar inse innan det är för sent.