För vi känner ju så väl till dramaturgin: Först ska den ena tvivelaktigheten efter den andra radas upp. Sedan börjar skallet på avgång.
Detta pandemonium, vilket enklast översätts med helvetslarm, arbetar sig så upp till sådana ljudnivåer att det för den utsatta till slut bara finns två alternativ:
Kasta in handduken och kliva av skutan för att få tyst på olåten.
Eller göra en Odysseus: surra fasta sig i masten och vägra ge efter för sirenernas sång.
Även känt som att ”göra en Gudrun” och myntat efter Gudrun Schyman som struntade i att avgå när hon blev tagen på bar gärning med fingrarna i flaskan – utan i stället gick ut och berättade om sina alkoholproblem.
Red ut stormen och satt kvar.
Ännu är kanske inte just Sofia Arkelstens alla garderobslik framgrävda, det är möjligt att hon verkligen gjort sig skyldig till så pass allvarliga förseelser att hon skulle ha dåligt inflytande på de andra riksdagsledamöterna och dra demokratin i smutsen.
Men rent principiellt:
Blir det alls några politiker kvar om vi ständigt ställer sju resor högre krav på dom än på oss själva?
Och vill vi ens att våra folkvalda representanter ska vara fullständigt felfria människor med helt snövita bakgrunder?
Självklart går mordbrännare och våldtäktsmän bort – men tv-licensskolk, svarta dagmammor, hyreslägenhet via kontakter och bekantas bekanta?
Det är sånt som varenda rättrådig Stockholmsmurvel sysslat med om man lägger örat mot rälsen.
Är det bra att hålla sig med dubbel uppsättning regler: en för dom som granskar och en annan för dom som granskas?
Efter förra valet fick två nyutnämnda ministrar välja på skampåle och avgång för att de inte betalat tv-licensen.
När de väl lommat ut ur regeringen tog någon sig för att kolla upp hur flitiga ett antal journalister var som licens-betalare. Det visade sig att rätt många av dom som hade sin försörjning i tv-rutan struntade i just – tv-avgiften. Bland annat ett av skjutjärnen som ställde politikerna till svars inför valet nu i höst.
Den här gången kanske det vore dags med en närmare titt på en del av de så kallade studieresor som journalister åker på, betalda av olika företag och organisationer. Är rätt säker på att det skulle bli en högst läsvärd artikel.