Danmark, Finland och Norge i all ära. Men nog är det skönt att sätta länderna på plats.
Som i hockeyns finnkamper, i skidspåren mot norrmän eller kanske viktigast av allt – i fotboll mot danskarna.
Det är derby i morgon gott folk och med lite god vilja kan man likna det vid hur Eskilstunalagen tävlar om att vara bäst i stan eller hur stockholmsklubbarnas så kallade fans rustar till strid när föreningarna möts sinsemellan.
I det sistnämnda fallet finns det ingen som helst charm kvar. Bara dårskap och våld numera och det vore rent av skönt om både Hammarby och Djurgården blåste ur Allsvenskan i höst.
MEN DET var inte det vi skulle prata om nu.
Nej.
I stället är årets match på G.
Danmark mot Sverige. Dynamit mot stål i en fight som betyder allt eller inget för Sverige. Danskarna har oavsett hur det går i Köpenhamn i morgon fortfarande VM-chansen kvar.
Det lär inte Sverige ha om det inte blir tre poäng.
För jag kan aldrig tänka mig att Lagerbäck har någon matjord kvar i fickorna. Den bör ha tagit slut i samband med tursegrarna mot Ungern och Malta.
Nu handlar det om att lita till sig själv. Att tro på hjälp från andra lag känns lika långsökt som att hoppas att läktarvåldet i framför allt Stockholm ska självdö.
MATCHEN I MORGON känns redan i magen.
Det pirrar och svider om vart annat.
Hur är det med Zlatans skavanker? Kan Elmander gå för fullt? Är 38-årige Henke verkligen ett alternativ och är Mellberg i samma hysteriska form som han varit den senaste tiden?
Frågorna är hur många som helst.
Svaren får vi i morgon.
Framåt 22-tiden vet vi om Sveriges dröm om att åka till Sydafrika lever. Är det inte så vet jag i alla fall en som rest klart.
Åtminstone med landslaget. Torskar Sverige mot Danmark är förbundskapten Lagerbäcks saga all.
Jag hoppas innerligt att det inte blir så.
Landslaget kan byta bas nästa sommar. Efter VM.
För dit ska vi.
Sverige vinner med 2–1. Kim Källström och Zlatan nätar och Sebastian Larsson kommer in sista tio och hjälper till att hålla rent när danskarna jagar kvittering.