– Två tunga avbräck. Linnéa var på god väg med sin comeback och nu blir hon borta runt ett halvår, nästan hela säsongen, säger tränaren Frenne Båverud.
Hela Eskilstunalaget hade blandade känslor efter finalen mot Tumba. Där storspelade man och vann med 21–13.
– Vi har varit mycket upp och ner under helgen. Det här var enda matchen anfallsspelet lossnade ordentligt i, säger lagkaptenen Emma Göransson som var målbäst med sju.
I kampen om pokalen kunde inte Emma Andrésdóttir medverka. Några timmar tidigare hade hon blivit matchhjälte genom att sätta sista målet, 14–13, i semin mot Göksten.
– Men jag landade illa på ena knät i samband med det skottet. Jag vet inte hur illa det är. De som kan sånt får titta på knät först, säger hon.
Första spekulationerna antydde i alla fall en meniskskada för niometersspelaren som haft knäproblem tidigare.
Tränare Båverud hyllade målvakten Louise Neidenström samt kämpen Sofia Lindén lite extra för helgens insatser.
Division 1-laget Guif vann alltså finalen enkelt men var mycket illa ute mot Göksten, numera i tvåan, i semin. Torshällagänget hade 11–7 i paus men körde fast helt offensivt efter sidbytet. Det blev bara två mål till varav ett på straff och till sist en fjärdeplats.
På herrsidan lyckades Eskil sånär försvara titeln i egna cupen. I finalen vann dock norska Vålerengen med 20–18.
– Vi blev lite för bekväma och Vålerengen var smartare, säger tränaren Christian Andersson.
Vid 17–19 kom roligaste grejen. Eskil satsade på en extra utespelare men sumpade anfallet och Rasmus Nilsson hann inte byta tillbaka. Så han fick ställa sig i målet.
– Det har jag aldrig gjort i en riktig match. Jag är skotträdd och första tanken var att jag saknade pungskydd, ha ha.
Rasmus har dock 100 i räddningsprocent i livet, och fick söndagens största jubel i Sporthallen, när han stängde luckan mellan benen och räddade Vålerengens skott.
– Men jag skippar gärna att vakta målet i Allsvenskan …