På fredagen återinvigdes gjutjärnsstatyn några enstaka hästlängder från den plats den tidigare stod på och många, många Eskilstunabor mötte upp och drog en lättnades suck. Särskild nöjd var Peder Carlström som inte trodde sina ögon när han upptäckte att smederna försvunnit från Fristadstorget och i stället hamnat i ett förråd i väntan på placering i någon lämplig rondell. Han gick genast hem och startade facebook-gruppen "Ge Smederna en central placering på Fristadstorget!"
Snart hade gruppen över 500 medlemmar och tillsammans lyckades den övertyga Eskilstunas beslutsfattare att "Smederna" är en del av Eskilstunas själ och att statyn hör hemma mitt i stan.
Och konstigt vore väl annars, för smeder och Eskilstuna har hört ihop sedan urminnes tider, det framgick av talet som Eskilstuna stadsmuseums nya chef Monica Gyllkrans höll innan "Smederna" blev av med sina röda nyinvigningsband runt midjorna.
— I minst tusen år har hammaren, tången, städet och bälgen varit viktiga verktyg i Eskilstunatrakten. Här finns också den allra äldsta avbildningen av en smed - på Sigurdsristningen.
Vid den nya placering i korsningen Nybrogatan-Rademachergatan glödde ässjan vid invigningen, för Nina Hedenfeldt från Smedja Sothönan, som vanligtvis håller till i Rademachersmedjorna, passade på att visa upp det gamla hantverket för återinvigningspubliken. Tillsammans med sina släggdrängar Basse Markevall och Cornelia Broberg smidde hon dagen till ära en stor präktig spik. Monica Hammarström, också glad över att åter se "Smederna" på plats, var inte sen att lägga ett bud på spiken.
— Det här är en historisk dag och bättre prydnad är svårt att tänka sig.
Dagens sista ord fick kultur- och fritidsnämndens ordförande Mona Kaanan, som drog luciabandet av smederna och tackade Eskilstunaborna för att de satte ned foten och krävde tillbaka sina smeder till centrala stan.
— Jag är jätteglad över att vi har så engagerade medborgare här i stan.