Det var i slutet av april förra året som poliser inne på länskommunikationscentralen i polishuset i Eskilstuna på övervakningskamerorna kunde se hur två svartklädda och maskerade personer närmade sig en av flaggstängerna framför stadshuset på Fristadstorget.
Efter en stund kunde poliserna se att de två personerna började veva och halade en av de EU-flaggor som var hissad i topp, för att försöka ersätta den med en annan flagga. När flaggans symbol började vecklas ut blev det fart i polishuset.
Flaggan hann inte ens komma halvägs upp på flaggstången förrän en polisbil med två poliser var framme på platsen.
De två flagghissarna fick bråttom iväg och polisen följde efter dem i bilen.
Så småningom blev det rättssak av flagghissningen och det var Justitiekanslern som stod bakom åtalet mot en av männen, en 23-åring. "Tryckfrihetsbrottet hets mot folkgrupp" löd formuleringen.
När det var förhandling i Eskilstuna tingsrätt i februari var lagmannen och ordföranden Per Lennerbrant mycket tydlig när han förklarade att förhandlingen den här gången enbart skulle avhandla huruvida ett tryckfrihetsbrott hade begåtts eller inte. Brottet "hets mot folkgrupp" skulle inte avhandlas den här gången, utan i så fall i ett senare skede.
Därefter fick de båda motparterna, Justitiekanslern och 23-åringen med hjälp av sin advokat, förklara varför flaggan med den nazistiska symbolen skulle anses vara en trycksak - eller inte.
Åklagare Maria Sterup menade att flaggan var en tryckt skrift, att den var utgiven vid den tidpunkt när den hissades, vid 03.30-tiden en natt i april förra året och eftersom det inte hade passerat ett år sedan dess, var tryckfrihetsbrottet inte heller preskriberat.
23-åringen hävdade motsatsen. Det var inte hans flagga sa han, han var bara där för att ha verktyg för att hala EU-flaggan som var hissad på flaggstången. Skulle det ha handlat om ett tryckfrihetsbrott var det preskriberat dessutom menade han och påstod att flaggan var tillverkad för mer än ett år sedan.
Så småningom kom Eskilstuna tingsrätt med ett avgörande, ett så kallat "slutligt beslut" i målet. I detta avvisades åtalet "tryckfrihetsbrott hets mot folkgrupp" eftersom brottet kunde vara preskriberat.
Tingsrätten skrev bland annat att Justitiekanslern inte hade uppfyllt sin bevisbörda när det gäller preskriptionstiden som är ett år.
Beslutet överklagades, åklagaren ville att hovrätten skulle upphäva tingsrättens beslut och skicka tillbaka ärendet till Eskilstuna tingsrätt för fortsatt handläggning.
Efter att ha lyssnat både på åklagaren och 23-åringen går nu hovrätten på åklagarens linje och återvisar ärendet till Eskilstuna tingsrätt.
I beslutet håller hovrätten med åklagaren om att beviskravet är allt för högt med hänsyn till att Justitiekanslern har att bevisa att något inte har inträffat och menar att det är omöjligt att motbevisa det uppställda beviskravet.
Åtalet är alltså inte preskriberat, tingsrättens beslut ska undanröjas och målet ska åter till tingsrätten för fortsatt handläggning, skriver Svea hovrätt i sitt beslut.