När polisen fått en påringning om en viltolycka vänder de sig till en kontaktperson som har ett antal eftersöksjägare till sitt förfogande.
Anette Ytterdahl Svensson är både kontaktperson och eftersöksjägare och ger sig ut på uppdrag mellan 15 och 20 gånger varje månad. Ofta är det under dygnets mörka timmar som hon och hunden ska jobba. Som uppfödare av beagle, wachtel, bayersk viltspårhund och norsk älghund har Anette Ytterdahl Svensson alltid flera hundar att välja bland när hon ska ut på uppdrag.
Eftersöksjägarens uppgift är att se till att djuret inte behöver lida.
Anette Ytterdahl Svensson, eftersöksjägare
Ibland är det påkörda djuret kvar på plats och ska avlivas och eller flyttas. Ibland är djuret skadat och har försvunnit från platsen.
– Är det en olycka med älg eller vildsvin åker vi alltid två personer, det är större fara för våra hundar då.
Den största faran för hundarna står trafiken för, en person är med för att stoppa trafiken när hunden går över vägen i sitt sökande.
Vildsvin är tuffa djur. På jakt efter vildsvin går eftersöksjägaren ut med både spårhund och släpphund.
– När vi fått kontakt har jag en sibirisk laika som jag släpper för att ställa djuret. Vildsvin är ett tufft vilt, de är både snabba och går till försvar.
– Vildsvinsolyckorna har ökat enormt bara under senaste året i mitt område som sträcker sig från Hjälmarkanten förbi Katrineholm.
Är det en olycka med älg eller vildsvin åker vi alltid två personer, det är större fara för våra hundar då.
Anette Ytterdahl Svensson, eftersöksjägare
I Anette Ytterdahl Svenssons eftersöksområde sker de flesta vildsvinsolyckorna utmed riksväg 52, på sträckan mellan Katrineholm och Vingåker. Här finns mycket som lockar vildsvin; vatten, vass och energiskog.
– Vi har bett att få upp varningsskyltar där och att viltstängslen ska lagas.
Ökningen av vildsvinsstammen tror Anette Ytterdahl Svensson att det är populär jaktform. Många jägare matar in djuren vid så kallade åtelplatser vilket gör att många vildsvin har gott om föda. Dessutom har det varit varma vintrar vilket gör det lättare för djuren att överleva och dessutom gör det milda vädret att honorna brunstar även på vintern och kan få fler kullar varje år.
När det gäller ökningen av dovhjortsolyckor, 321 procent på åtta år, berättar Anette Ytterdahl Svensson att en av de tätaste stammarna i Sverige finns runt Katrineholm.
– Det finns alltid en skötselplan och ett sätt att hålla nere stammen är att skjuta mer kalv. När det gäller antalet dovhjortar har bönder och jägare lite olika åsikter. Dovhjort förökar sig snabbt och de är ganska svårskjutna.
Beroende på djurets skick avgör eftersöksjägaren om djuret ska avlivas. Men Anette Ytterdahl Svensson konstaterar att vilda djur har en stor överlevnadsinstinkt och kan klara sig även på tre ben.
– Eftersöksjägarens uppgift är att se till att djuret inte behöver lida.