Den 10 januari forslades en oförsäkrad Volvo med p-böter från Köpmangatan till kommunens inhägnade uppställningsplats på Kungsgatan, i enlighet med parkeringslagen (se faktaruta). Bilen ägs av en Eskilstunabo som flera gånger dömts för diverse brott.
Den 14 januari fick kommunens obemannade uppställningsplats på Kungsgatan påhälsning. De förstärkta portarna, låsta med ett rejält hänglås hade rammats. Bara Volvon saknades.
— Polisen gjorde ett bra arbete, säkrade spår och dna från en fimp, berättar Arto Sipola, teknisk handläggare på kommunens trafikavdelning.
Vid ett par tillfällen dagarna efter sågs bilen köra runt i Eskilstunatrafiken. Polis larmades men hjälpen kom antingen för sent eller inte alls. I februari meddelade polisen att förundersökningen läggs ner.
För en månad sedan var det dags igen. Efter en tids korrespondens mellan trafikavdelningen och ett företag, och ett föreläggande om omedelbar flytt, hämtades tre släpkärror, utrustade med reklamskyltar, från olika platser i Eskilstuna. Beslutet hade föregåtts av stundom agiterade samtal mellan Arto Sipola och en person som sade sig företräda bolaget.
— Jag skulle passa mig jävligt noga, vi hade ingen rätt att flytta släpen menade man, berättar Sipola.
Bolaget som släpkärrorna var registrerade på vände sig till tingsrätten med en begäran om inhibition. Tingsrätten gick dock på kommunens linje. Två dagar efter bortforslingen meddelade en annan man att han ville ha tillbaka kärrorna, han hade nämligen köpt dem.
— Visst sa jag, det är bara att betala för bärgning och förvaring, och vi enades om att träffas.
Men det blev inget möte. En kväll följande vecka rapporterade Securitas att uppställningsplatsen haft påhälsning igen. Låset hade demolerats och de tre kärrorna var försvunna. Stölderna polisanmäldes och även den här gången lyckades kommunens personal att lokalisera stöldgodset före polisen. De tre kärrorna, med bortplockade registreringsskyltar, stod i en lokal tillhörande företaget som förelagts att flytta dem.
Polis tillkallades och med hjälp av chassinumret kunde de identifieras. Detta skulle möjligtvis kunna tolkas som att någon fastnat med fingrarna i syltburken. Men icke. Efter beslut från en förundersökningsledare vid Sörmlandspolisen lades utredningen ner. Enligt en uppgörelse som gjordes på plats så ska bolaget i stället betala för bärgning och förvaring, precis som om kärrorna hämtats ut på ett korrekt sätt
Arto Sipola fick förklaringen att det inte var samhällsekonomiskt försvarbart att fortsätta med utredningen.
— I min värld är det kriminella handlingar, och nu har två utredningar lagts ner. Det känns som en kränkning, ett hån mot samhället. Busarna skrattar åt oss.