Martin läser orden som kännetecknar en eldperson.
Han känner sig direkt skyldig på ”energisk och passionerad”.
– I alla fall om vi pratar om mig som handbollsspelare. Vid sidan av är jag inte sån. Då är jag snarare en lugn person.
Han tvekar lite mer på epitetet ”häftigt humör”.
– Det är delvis rätt, fast jag är ju inte den som slår på saker eller kastar grejer omkring mig.
Det sägs att du är lika passionerad även om du till exempel ska gå och köpa en jacka?
– Det stämmer. När jag bestämmer mig för något ser jag till att göra det och distraheras inte av annat.
Roganovic fick specialbevakning
Hans energi och passion fick H 43:s skyttekung Zoran Roganovic känna på häromåret.
Med ettrige Martin satt på specialbevakning fick Roganovic lämna Sporthallen mållös.
– Helt klart en match jag minns lite extra, då gick det bra.
Men vill inte du också göra många mål?
– Klart det är roligt. Men vi har andra som är specialiserade på det. För mig kommer lagets bästa alltid först och jag gör mest nytta i försvaret.
Många kör ”jag vill lagets bästa” som en klyscha men Martins ord låter genuina och ärliga. Därför kan han utan problem vara positiv och elda på lagkompisarna även om han själv mest skulle sitta på bänken.
En tränares drömspelare
– Min speltid har varierat genom åren. Nu är jag näst äldst i laget och inser att jag gör nytta när jag pushar på de andra. Det är ingen som sagt åt mig utan det är bara min stil. Därför hoppas jag ge kraft till laget genom att spela med stor energi men även klappa om och peppa när jag inte är på planen.
Kämpen och slitvargen – som alltid vinner lagets löptester (med egna, ödmjuka ord uttryckt ”jag gör mitt bästa och det brukar räcka långt”) – är som ni förstår en tränares drömspelare att ha i truppen.
En sista fördel med Guifs egen eld: Den övertänder sällan.
– Jag gör mer nytta på planen än på utvisningsbänken så det gäller att spela tufft men inte över gränsen.