– Det är bra här, men det är inte så roligt att inte kunna stödja på benet och ha ont, säger hon från sin plats i rullstolen.
Elisabet Eriksson föddes i Malmköping. Tidigt kom hon till Eskilstuna. Här har hon bott sedan dess och framför allt jobbat inom industrin, bland annat på Eskilstuna metallindustri.
– De sista 16-17 åren fram till pensioneringen jobbade jag på Gense.
Vad gjorde du där?
– Putsade äkta silver.
Har handarbetat mycket
Elisabet Eriksson har en dotter, Kerstin, som bor i Mesta, flera barnbarn och en syster som regelbundet besöker henne.
– Min syster Margit är 88 år, hon var nyligen här.
Några intressen?
– Jag har tyckt mycket om att handarbeta genom åren, stickat och virkat. Och så läser jag mycket.
Under många år bodde Elisabet Eriksson på Tallåsvägen i Fröslunda och senast, innan höftoperationen, på Strigeln.
Är du med på några aktiviteter här på Tunagården?
– Ja, det händer mycket här. Det är roligt.
– Jag spelar bingo en gång i veckan och jag får all hjälp jag behöver, så jag har det väldigt bra.
Hur känns det att fylla 92 år, en aktningsvärd ålder?
– Det känns bra. Jag är nöjd med mitt liv.