– Jag hade ju sett Martin på andra fester i Katrineholm och visste vem han var. Men Martin säger att han inte kommer ihåg att han mött mig innan. Jag vet inte hur man ska tolka det riktigt, säger Ellen Ohlson och skrattar.
Martin nickar och säger att det stämmer. Hur som helst så klickade det ordentligt den där kvällen, för i somras stod bröllopet och i slutet av december väntas en bebis.
Men det fanns en del praktiska problem innan de kunde bo tillsammans – avståndet mellan Göteborg och Stockholm.
– Jag ville fortsätta min utbildning i Stockholm, men det gick inte för den fanns inte där. På Mälardalens högskola gick det däremot bra, berättar Ellen som flyttade in i ett hus på Martins föräldragård Segerhult i Julita.
För att göra en lång historia kortare bytte Martin jobb ett par gånger för att slippa pendla så långt från Julita och plötsligt fick han frågan om han kunde tänka sig att ta över driften av gården efter pappa Lars Ohlson.
– Jag har ju alltid drömt om att jobba på gården, men det var meningen att brorsan skulle göra det. Det var därför jag utbildade mig till civilingenjör och flyttade till Stockholm. Nu ville brorsan annat och jag fick chans att prova på hur det är. Men jag har fortfarande ledigt från mitt konsultjobb hos ÅF-technology i Eskilstuna. Det här är ett stort steg för mig, säger Martin.
Gården Segerhult har gått i arv i flera generationer. Förr var det ett traditionellt jordbruk med djur och spannmål samt ett sågverk, men för 13 år sedan satsade man på ekologiskKravodlad spannmål och ekologisk Kravmärkt äggproduktion. Två stora stallar med tillhörande hagar byggdes med plats för 14 000 frigående höns. Sågverket finns också kvar fortfarande.
Samtidigt som Martin går sida vid sida med sin pappa pluggar han redovisning och går en skogsutbildning.
– Jag har massor att lära, inte bara hur allt ska skötas på gården utan också ekonomin. Det är därför jag lär mig redovisning. Jag måste förstå gårdens ekonomi och för att kunna ta rätt beslut för framtiden. Men det kan ju även vara bra att kunna om jag inte skulle vilja fortsätta att jobba här.
Regler för ekologisk odling och Kravmärkning är en annan viktig sak som Martin måste plugga.
– Kravorganisationen har många bestämmelser som man måste kunna och dessutom ändras de ofta.
Att följa någon hack i häl, någon som är van att jobba utan att tala om vad det är som ska göras och varför, är inte alltid det lättaste.
– Nä, jag är nog mer en börda än en tillgång just nu, för jag måste ställa många frågor hela tiden. Det är perfekt att lära sig när pappa fortfarande är i farten, men planering har han i sitt huvud. Han är inte van att sätta ord på det han gör. Jag måste till exempel få veta vad som är mest akut och vad som kan vänta.
För att underlätta kommunikationen och planering har Martin infört ett treveckorsschema som sitter på väggen i stallets personalutrymmen.
– Det är något som jag har tagit med mig från min tid på Scania, där jag arbetade mycket intensivt med den planeringsformen. Här har vi två anställda och på tavlan kan alla se vad som är på gång och när någon ska vara ledig eller iväg på något. Det fungerar mycket bra även här.
Vi sitter hemma i Martin och Ellens hus som ligger en bit från gården, hönsstallarna syns på avstånd på andra sidan fältet. Huset heter Eriksholm, kallas för "Holmen", och byggdes någon gång på 1800-talet. Eftersom det var omodernt tog renoveringen cirka ett år och det mesta har Martin och Ellen gjort själva på kvällar och helger. Under tiden har de bott i huset som Ellen flyttade in i när hon kom till gården. Nu är det nya tapeter nästan överallt, ett nytt kök har satts in och nästan alla golv har bytts ut. Det som var viktigast av allt var att ändra uppvärmningen av huset.
– Det fanns bara el som värmekälla – mycket dyrt. Nu har vi installerat jordvärme, en slang på 400 meter är nedgrävd ute på åkern. Hittills fungerar det bra men än har det ju inte varit vinter, säger Martin.
Ellen är inte formellt sett involverad i gårdens verksamhet, men hjälper till med andra saker som hör till gården, till exempel hyresgästerna. Men sitt huvudsakliga jobb är det som hon nyss har utbildat sig till – förskolelärare. Skolan ligger bara fem minuter bort i Julita.
– Det är skönt att ha så nära till jobbet och jag trivs verkligen. Att jobba på en förskola på landet är något helt annat än en som ligger i stan. Vi har naturen nära in på knuten och fåren i hagen sköter vi i personalen och föräldrarna om tillsammans. Det finns många bra saker här som är nära och alldeles gratis, säger Ellen.
Skogen runtom Segerhult är kända marker för Ellen. Där har hon tillbringa många helger i sin barndom.
– Morfar och mormor bodde på en gård nära Segerhult. Vi var ofta och hälsade på och gjorde utflykter i skogen. Därför känns det som om även jag har mina rötter här. Jag hade antagligen inte uppmuntrat Martin lika mycket till att ta över gården om jag inte hade haft den anknytningen, säger Ellen.
Det märks att båda två trivs med livet på landet, även om Ellen har haft sina funderingar efter bröllopet.
– För Martin är det jobb från morgon till kväll. Det finns alltid något att göra och det tar liksom aldrig slut. Det känns som om jag nästan inte har sett honom sedan vi gifte oss i mitten av juli. Då var det ju skörden som skulle in. Jag tänkte faktiskt: "Jaha, är det så här det ska bli." Men det kanske blir lite lugnare nu, säger Ellen utan att det verkar som att hon upplever det som ett stort problem.