Pilen träffade sankmarken mellan tre gamla gårdar i det som i de gamla kyrkböckerna kallas Granheden. Namnet står inte på någon skylt när en svänger av vid Härad, inte heller syns det på kartan. Men det är inetsat hos den äldre generationen mycket tack vare att den nu rivna telefonstationen i området hette så. Det är ett passande namn, med tanke på hur mycket granplanteringar som vuxit fram på det som förr var havrefält och potatisland.
Ett annat ännu äldre namn är Heden, det berättar hobbyhistorikern Bengt Erik Oskarsson.
‒"Hebor" kallade Häradsborna oss, vi som bodde vid Heden, berättar han, som själv var en "hebo" under en stor del av sitt liv.
Idag bor han inne i Strängnäs, men släktgården Svartbäcken finns kvar i familjens ägor och han är där och hälsar på sin syster och systerdotter flera gånger i veckan. Han har forskat en hel del om sin hembygd, och bland annat skrivit en lång förteckning över människorna och livet på gården ända tillbaks till 1700-talet. Han kan historien om varenda byggnad i trakten och han vet vem som bodde var och vad de jobbade med.
‒Där borta vid Finnbrostugan bodde Gottfrid Lindholm, som var mer än 50 år före sin tid när det gällde miljötänk. Han pratade om att man måste ha träsk i skogarna för grundvattennivåerna, och förstod hur viktiga bin var för naturen, säger han och tillägger att gubben också byggde traktens längsta stenmur eftersom han hade så mycket sten i sin åker.
Ingen historia är för liten eller oviktig för Bengt Erik Oskarsson, som också har delat med sig av sina kunskaper till Härads hembygdsförening vid ett par tillfällen.
Hur ser Granhedens framtid ut då? Jo, även om jordbruket på de flesta gårdar har ersatts av skogsbruk, postpaket numer måste hämtas inne i Eskilstuna och telefonstolparna har plockats ner, så väljer yngre generationer att bosätta sig här med eller utan släktband. Bengt Erik Oskarsson hoppas att de är intresserade av att lära sig lite om områdets historia.
‒Det är viktigt att man vet hur man levde förr och hur vårt samhälle fungerade då, säger han.