Att se Erika Thor på Strängnäs marknad är ingen raritet.
‒Jag är född Strängnäsbo och varje år går vi. Jag skulle tro jag var med ända från vaggan, kanske inte första året när jag låg i vagn för min mamma har väldigt starka åsikter om att man inte har barnvagn på marknad. Det har vi också tänkt på och kört bärsele när de var små.
Med de små syftar hon på barnen som alltså fått marknadstraditionen nedärvd genom generationerna.
Erika med barnen Mattias, Emily och Rasmus tillsammans med pappa Henrik Berg är tidigt ute på årets upplaga av marknaden, trots hotfulla regnmoln.
‒Vi har ingen tradition av att handla samma saker varje år, men jag brukar köpa strumpor, typ 14 par som räcker till nästa år, säger Erika.
‒Brända mandlar och karuseller för barnen, men de åker vi i morgon när det blir mindre folk, svarar Henrik på frågan vad som är återkommande.
Gemensamt för alla tre syskonen är att de radiostyrda bilarna hamnar högt upp på att göra-listan.
‒Karuseller tycker jag är roligast, och där man kan vinna jättestora choklad, säger sexåriga Rasmus. Minstingen Mattias, 4, har annat i kikaren.
‒Sockervadd, det fick jag förra gången! säger han.
Även en och annan sötsak slinker ner.
‒Både Rasmus och jag är glutenintoleranta så vi brukar gå runt och leta efter det. Förra året tror jag vi hittade två som hade glutenfritt marknadsgodis, säger Erika vars mamma fortfarande håller marknadstraditionen vid liv.
‒Hon bor 40 mil bort, men kommer åkandes hit varje år, säger Erika.
Lisbeth Eriksson står bakom ett berg av svarta t-shirtar och huvtröjor, en miljö hon varit i de senaste 22 åren.
‒Vi har sålt tröjor i 10 15 år, barn t-shirts säljer bäst. Innan var det tavlor och smink.
Strängnäs marknad blir sista anhalten på knalle-säsongen.
‒Man är ganska slut efter det, vi stoppar undan tröjorna och sen drar det i gång igen vid påsk ungefär. Det bästa med detta är friheten, säger Lisbeth Eriksson.
Ett stenkast från Lisbeth tröjstånd står Andreas Oscarsson och brorsonen Sebastian Oscarsson som kört en skåpbil lastad med marknadsgodis från Vetlanda. Andreas är inne på sitt 18:e år vid godishyllan.
‒Det blir en livsstil. Efter Strängnäs är det ett uppehåll innan julmarknaderna. Men godiset är populärt, säger han samtidigt som Sebastian petar på regntyngda pressningen och ner kommer en rejäl skvätt.