Med sin sublima egalisering, behärskning av sångernas form, teknik och klangliga krav klingar hennes överdådigt intensiva timbre med en sagolik finess över hela registret.
Så blev det i stort en fransk afton: tre suggestivt drömska sånger av Messiaen, fyra Faurésånger, intimt melodiska och senromantiskt skimrande. Tre sällan hörda Duparcsånger, fyllda av längtan och extas, trolsk magi i en sagoglittrande klangväv, sammanhållet av läckra pianostämmor!
En av höjdpunkterna kom med två Satiesånger – folkliga valsmotiv, parisisk doft av något lätt bedagat, kryddat av omisskännelig nattlig cabarétatmosfär. Sekelskifte, pariscafé och rödvinsdoft!
Operaarior av Massenet och Delilas aria av Saint-Saens gav bilden av vårt lands främsta uttolkare av fransk vokalkonst.
Pianisten Johan Ullén, en av samtidens veritabla klaverlejon firade explosivt stora triumfer denna konsert. Tre Mignonsånger av denne man framfördes med verklig esprit och elán, där det romantiska tonspråket kändes befriande skönt i vår tids kakfoniska musiklarm.
Förutom att vara en förnämligt lyhörd ackompanjatör, finns i denne man även en briljant solopianist, som här spelade Tjajkowkijs konsertstycke Dumka i bästa Lisztstil, bitvis rapsodiskt ganska ytlig och publikfriande. Här fanns också den sällan hörda Camenfantasin av Busoni, som skulle ha fått Liszt att blekna av avund!
Konsertant clou kom med Fauré, Duparc, Satie och Busoni.
Merci, Katarina Karnéus och Johan Ullén!