Vi sitter i hans hem Villa Högvalla mitt i Flen med vidsträckt utsikt. Idrott, Flens kommun, framtidsutsikter, politik, historia och massor med humor blandas friskt.
Första gången vi möttes var 1959 på Flens idylliska idrottsplats Ekborgen. Jag, pojklagsspelare i Flens IF, fick en klapp på axeln sedan dribblat bort en saktfärdig Malmköpingsback.
– Det är det bästa jag gjort när jag bestämde mig för att flytta hit, säger han och blickar genom fönstret. Som ung var jag svarvare på BM. Då ägdes huset av fabrikens högste chef. Nu äger jag det, en vanlig kommunalarbetare. Det säger en del om utvecklingen som varit.
Med glimten i ögonvrån berättar han hur han fick råd med husköpet.
– Jag har aldrig rökt eller druckit sprit, aldrig ägt en bil och så har jag i alla år handlat på Konsum.
Samhällsutveckling är något som engagerar Kurt Frisö. Han följer vad som sker både i stort som smått.
– Jan-Erik (Larsson, min anm) tror jag på, säger han apropå att Flen strax får nytt kommunalråd. Han går hem i stugorna.
– Jag tycker om Flen. Men om man ser till utvecklingen lär vi behöva gå ihop med Katrineholm. Små kommuner får allt svårare att klara alla uppgifter.
Med ditt engagemang, varför blev du inte själv politiker?
– Jag var för rakt fram. Partiet satte mig i särskilda taxeringsnämnden. Det var väl någon tanke med det – ha,ha.
Även om han tycker politik är allvar så skickar han med till dagens generation att ge humorn mer plats i debatt och umgänge.
– Som den var i Valter Kårdéns texter till IOGT:s lokalrevy i Teasalongen där jag var med och spelade i många år. De som gisslades satt i publiken och skrattade.
Året var 1935 då Kurt Frisö som 12-åring flyttade med familjen från Vrena till Flen. Idrottsintresset fanns tidigt. Att hjärtat i alla år klappat för Flens IF vet åtminstone den vuxna delen av idrotts-Sörmland. Idrottsplatsen Ekborgen har han ägnat oräkneliga timmar med ideellt arbete.
Senare blev den också hans arbetsplats liksom Hammarvallen och andra idrottsplatser när han fick jobbet som ansvarig för kommunens planer och grönytor.
I tisdags var där säsongspremiär vid Ekborgen för veckomötet med gamla FIF-are där Kurt alltjämt ställer upp.
I tio år ledde han FIF som ordförande. Som hedersordförande har han utan omsvep åsikten klar.
– Det kändes riktig surt när klubben begärde sig ner i lägsta serien från division fyra. Att spela sämre än andra och bli nedflyttad är en annan sak.
Så klart minns Kurt med glädje storhetstiden med FIF på fotbollsarenorna.
– 1963 låg vi i botten på sexan. Sedan åkte vi inte ur en serie förrän andra året i tvåan.
Gärna berättar han också högtidsstunder när Flens IF spelade hockey mot storheter som Örebro, Husqvarna och Vättersnäs (senare HV 71).
– Ändå, det som gett mig mest var nog det fackliga arbetet.
I många år var Kurt Frisö ordförande för Kommunal i Flens kommun. Stridbar ordförande skulle säkert någon motpart kalla honom. Han har starka åsikter, Kurt Frisö, har alltid haft, och han kan argumentera för sin sak.
– Gnäll har aldrig varit min melodi.
Föreningsengagemanget har också omfattat IOGT. Som 13-åring gick han med i logen.
– Föreningslivet var ett sätt att umgås.
I morgon lördag hoppas han på gott umgänge då 90-årsdagen ska firas. Så blixtrar humorn igen.
– En arbetskamrat tyckte, när jag fyllde 50, att jag kunde fira på Centralplan. Han förklarade att där fanns två telefonkiosker att samlas i. Den här gången blir det mottaning i Villa Högvalla.