För flera år sedan arbetade jag inom handikappsomsorgen som habiliteringsassistent i en kommun i Skåne.
Jag brukar säga att jag mer eller mindre är uppvuxen på ett gruppboende eftersom mina föräldrar alltid arbetat inom LSS-verksamheten. Sedan barnsben har jag fått träffa människor som inte haft samma förutsättningar för att lyckas som dig eller mig. Många människoöden har varit plågsamma och deras berättelser från barndomen har i flera fall varit så mörka så den mest härdade personen i världen skulle kunna blekna i jämförelse.
Men bland den tragedin har det också funnits en livsglädje och villkorslös kärlek. Låt mig därför presentera en kvinna som jag kommer kalla för Rut.
Rut är ett original i orten som jag kommer ifrån. Hennes stora passion i livet är att lägga pärlplattor och sortera pärlorna efter nyans och färg. Hon vill dricka kaffe som måltidsdryck och på hennes dagliga verksamhet sorterar hon skruvar i olika storlekar, ett arbete som hon tar på största allvar.
En dag var det bara jag och Rut på den dagliga verksamheten. Vi bestämde oss för att göra något kul och inte sitta på arbetsplatsen i värmen.
Rut ville bestämt åka till en hobbybutik för att kolla in de senaste pärlorna. Det lös i hennes ögon och jag kunde inget annat än att acceptera förslaget och åka dit.
Vi stannade i butiken i FYRA timmar.
Efteråt var jag helt slut, jag hade otaliga gånger frågat henne om hon var nöjd och ville gå. Men varje försök var förgäves.
I bilen tillbaka så sa hon:
Du, det här var den lyckligaste dagen i mitt liv. Nu bjuder jag på kaffe.