Jo, ganska snart fick jag en fin liten inbjudan till att komma och provsjunga i Roggekören i Strängnäs. Det krävdes en del självövertalning innan jag, den modiga journalisten, vågade ta mig dit överhuvudtaget. Men det visade sig vara väl värt mödan.
Efter ett par obligatoriska åh-nej-ögonblick, som det när jag tappade ut alla mina notpapper i en stor röra på golvet, har jag börjat känna mig varm i kläderna. Inte bokstavligen dock, eftersom lokalen vi repar i för det mesta är svinkall. Men desto varmare är vänskapen bland körmedlemmarna, och teet i pausen.
Tur för mig är kanske att jag kom in i kören lagom till julsångsrepetitionerna. Det innebär att jag åtminstone känner till en del av låtarna redan innan. Inte lika bra som de körmedlemmar som har varit med i tjugo år förstås, men vill man så kan man. Målet är att inte behöva tjuvtitta i texthäftet allt för ofta när vi väl uppträder i december.