Kaffe, butterkaka och ballerinakex står uppdukat på bordet framför en djup hörnsoffa i grått tyg. När tidningen släpps in i lägenhetsvärmen på Sörgärdsgatan har deltagarna just haft känslomöte. Stämningen är uppsluppen och lite förväntansfull.
– Vårt upplägg är helt kravlöst och förbehållsfritt, med ett undantag: det är inte okej att komma hit påverkad. Då får man en kram och hälsas välkommen vid ett nytt tillfälle, säger behandlingsassistenten Eva Söderberg.
Hon jobbar på Brandsta öppna verksamhet med kollegan Johan Sköld och tillsammans ordnar de varje vardag i veckan aktiviteter och möten för människor med missbrukshistorik . Det kan handla om allt från gemensamma frukostar till återfallsprevention och 12-stegsmöten för beroende och medberoende.
– Vi sitter inte här och gråter för att vi är missbrukare. Här finns människor från alla socialgrupper och ingen som kommer hit behöver känna sig som en udda fågel med konstig bakgrund, säger en medelålders man som sitter med på fredagens känslomöte och fortsätter:
– Alkohol- och narkotikamissbruk är förnekelsens och skammens sjukdom. Nummer ett för oss som är här är att sluta förakta oss själva. Här är alla lika. Man behöver inte ha bestämt sig för att lägga av, man kan vara här ändå och det är värt mycket.
Han berättar att han bröt en återfallsperiod för drygt en vecka sedan och av hänsyn till sin familjesituation vill han förbli anonym.
– Jag vet var lösningen finns och den är här. Det är bara jag som kan fixa mitt problem och det är upp till mig att ta mig hit. Det kan kännas obeskrivligt svårt att sluta missbruka och man måste vara en mental ninja för att fixa det.
Han är påtagligt tacksam för verksamheten i den gamla brandstationen och han får medhåll av Stefan Groll och Thomas Biller Salomon som sitter med.
– Alla vi som är här har en sjukdom som är dödlig. När jag kom hit första gången för fyra år sedan var det bara svart. Jag var inte mottaglig för hjälp och hatade det mesta. Det tog lång tid innan det vände, men bara känslan av att alltid vara välkommen betydde mycket. Det gick liksom inte att straffa ut sig, säger Stefan Groll.
När han till slut blev nykter från sitt missbruk var det en hel del att reda ut. Många bitar kunde personalen på Brandsta hjälpa till med.
– Det kan handla om praktiska kontakter med myndigheter och banker. Inte sällan drar missbrukare på sig skulder och då kan vi hjälpa till med kommunikationen, säger Eva Söderberg.
Thomas Biller Salomon sitter mellan Johan Sköld och Eva Söderberg i den stora soffan och ser förväntansfull ut. Han har ett smittsamt leende och berättar att han varit ren från alkohol och droger i 74 dagar.
– Oj, det tog många år innan jag erkände för mig själv att jag var missbrukare. I dag mår jag bra och helgen är fullbokad med aktiviteter som jag ska vara med på, säger Thomas Biller Salomon.
Han försöker hitta ljuspunkter i missbruket för att kunna vända det till något gott.
– I stället för att dricka går jag hit för att finna trygghet. Här möts jag av kärlek och träffar människor som vågar vara sig själva. Då vågar jag också vara det, säger han.