– Det är precis så som vi vill att folk ska känna när de sätter sig här på altanen. Stressen ska försvinna och lugnet ska komma. Det är själva meningen och tanken med vårt ställe – att vi ska kunna dela med oss lugnet till andra människor, säger Desirée och Patrik von Bothmer Sundelius.
Det stora röda timrade huset är så ovanligt som både ett hem och ett kafé, på en och samma gång. Entrén är en glasveranda med väggfasta bänkar och pelargonier i fönstren. En bit in i hallen öppnar sig huset som om det slog ut sina armar i en välkomnande gest. Rakt fram finns ytterligare en glasveranda och sedan den stora altanen med utsikt mot Mariefred.
I husets vänstra del ligger köket med en lång serveringsdisk. Det enda som skiljer köket från ett vanligt är anslagstavlan med förslag på mat och fika. Mittemot, på den högra sidan, är vardagsrummet med sköna fåtöljer och i mitten av det stora rummet står ett flera meter långt bord. Upp till taket är det cirka sju meter.
– Köksluckorna och bordet har vi tack vare Gudrun – alltså stormen Gudrun – som fällde så mycket av vår skog. Vi tog tillvara på virket och sågade brädor till köksinredningen och bordet. Jag ville att det skulle vara kraftiga brädor för att det skulle se lantligt och rejält ut. För att snickarna skulle förstå hur jag ville att köksluckorna skulle se ut, visade jag dem ett gammal skåp som finns i kronköket på Gripsholms slott. Ett Ikeakök hade inte passat in här, säger Desirée.
Väggar och köksinredning har samma ljusgrå färg – S2000N – koden som är Desirées favoritfärg.
– Det är en varm, grå nyans som passar till mycket. Den har följt med mig genom alla ställen som jag bott på.
Huset byggdes för tretton år sedan och var då inget kafé utan bara Desirées och hennes dåvarande mans bostad. Inför att huset skulle byggas hade Desirée många bestämda åsikter om hur planlösningen skulle vara. Att kunna ha stora middagar med plats för många var en viktig detalj.
– Jag har alltid gillat att ha fester och ville kunna anpassa rummet så att många skulle få rum på liten yta. Serveringsdisken i köket fanns inte då, därför kunde vi ha ett jättelångt bord från köket ända bort till vardagsrumsdelen, rakt genom hela huset. Högt i tak var också jättevikigt. Hellre ett litet hus med högt i tak än tvärtom. Det blir en sån häftig känsla, rummen blir så mycket större.
Under åtta år drev Desirée Kafé Klaver tillsammans med sin dotter Antonia på Södermalm i Stockholm. Det var där som hon mötte Patrik för snart sex år sedan. De hade varit skolkamrater i Mariefred men inte setts på över 30 år och båda var singlar.
– När jag kom in i kaféet på Söder blev jag mycket imponerad. Jag tänkte: "Wow, vad hon har skapat!" – miljön, maten och barnteatern som också fanns där. Det var en skön oas i Stockholm, lite lantligt och mysigt, säger Patrik.
– Och jag tänkte: "Va snygg han har blivit." Inte alls som jag kom ihåg honom från skolan.
Det blev fler möten och för tre år sedan gifte de sig i Taxinge kyrka.
Att ha kaféet blev till slut för slitigt och för ett och ett halvt år sedansåldehon verksamheten.
– Jag orkade inte fortsätta att stiga upp fyra varje morgon för att hinna baka och förbereda mat. Och så hade vi fått idén att ha kafé och barnteater här hemma i stället. Så förra sommaren testade vi och tyckte att det gick så bra att vi vågade satsa.
Patrik, som i vanliga fall jobbar, på Swedbankägnade hela sin semester åt att servera och arbeta i köket. Inför den här säsongen har han tagit tjänstledigt under ett halvår.
– Det här är ju nåt helt annat än banken och att få jobba tillsammans med Desirée är fantastiskt, vi kompletterar varandra så bra. Desirée kan allt som har med fiket att göra; hon bakar och lagar all mat som vi serverar. Och nu, innan allt sätter i gång, har jag tagit hand om trädgården och djuren men snart behövs också jag i serveringen, säger Patrik.
Djur – ja, det finns också på gården: shetlandsponnys, getter, myskänder, höns, hundarna Kasper och Basil samt katten Frida.
– Vi vill att det ska vara en lantlig stämning här och har valt att satsa på några arter som är utrotningshotade, till exempel Hedemorahöns och lappgetter, säger Patrik.
Logen, som ligger bakom bostadshuset, räddade Patrik och Desirée från att rivas.
– Den låg på kommunens mark på Hedlandet och det fanns skyltar som varnade för att gå in i den eftersom taket var på väg att rasa in. Men vi insåg hur fantastiskt fin den skulle bli om man renoverade den, berättar Patrik.
Logen som är från 1600-talet monterades ned och en timmerman från Södertälje byggde upp den igen fast nu på makarnas gård.
– Det är en gamma tröskloge som har högt i tak och den fungerar jättebra att spela teater i. Den har en fantastisk känsla och det händer saker med publiken när de kommer in i den. I sommar har vi planerat att ordna logdans också. Det ska bli kul, säger Desirée.