Själv är jag uppväxt en kilometer från finska gränsen och känner stor samhörighet med finländarna. Den samhörigheten har blivit ännu djupare sedan jag lämnade Tornedalen. Nu har jag dessutom börjat släktforska och upptäcker en hord av anfäder från de finska skogarna.
Ibland kan jag tycka synd om sverigefinnarna, på samma sätt som jag kan tycka synd om mig själv. För när man ska dra upp något som är typiskt finskt i Sverige så hamnar vi lätt i saunan, knivbråket och spriten. Alla tre förknippade med trauman (i alla fall för mig som lyckats övertyga maken att bygga bort bastun).
Jag besökte nyligen ett event i huvudstaden där den meänkieli-talande delen av Sverige skulle lyftas fram. Det vill säga landsdelen som sträcker sig från Haparanda i söder till Kiruna i norr och som brer ut sig på bägge sidor om Torne älv. Här uppe – liksom utspridda lite varstans – bor en av Sveriges fem minoriteter, tornedalingarna.
Dessvärre hade inte arrangören den här kvällen gjort någon research på vad som var typiskt för den norra landsändan utan han verkade tycka att Finland och Tornedalen var typ "same-same".
Så vad bjöd kvällen på? Jo, renat från vit plastdunk, korta snapsvisor med avslutande "kippis!", en pistvakt från Jämtland som minglade runt och finsk opera mellan borden. Enda fördomen som inte syntes till var knivslagsmålet.
Den här kulturaftonen slutade med att jag reste mig och gick innan jag ens hunnit sätta skeden i efterrätten.
För vill man förlöjliga två nationella minoriteter (sverigefinnarna och tornedalingarna) så gör man precis så: spär på förmodar.
Hur kunde det bli så fel? "Vi pratar underhållning," summerade arrangören efteråt. "Sprit är roligt och rutiga jaktskjortor och hembrända dunkar i Östermalmsmiljö är roligt."
Nej, det är INTE roligt kan jag tala om och Finland och delar av Sverige förtjänar bättre öde än detta.
När jag kom hem den där kvällen var jag fruktansvärt besviken. Så fel det kan bli när någon utifrån ska återge essensen av ett folk och en kultur! Finns det fler övergrepp i det här landet som begås på samma sätt utan att någon sätter ner foten? Det är jag säker på.
Men det går att undvika och här kommer ett råd. Blir du någon gång satt att ordna ett evenemang kopplat till ett land eller kultur: se till att ta hjälp från proffs. Med proffs menar jag människor som har sina rötter i den del av världen du tänker återge.
Annars riskerar du att få somna med skämskudde för ansiktet resten av livet.