EU:s viktiga roll som enad aktör gentemot omvärlden betonas. De rödgröna skriver under på solidaritetspakten mellan länderna. Vänsterpartiet och Miljöpartiet ansluter sig till Socialdemokraternas uppfattning och accepterar Lissabonfördragets spelregler.
Miljöpartiet har förflyttat sig ännu en bit bort från sin EU-kritiska hållning genom att gå med på att unionen ska utvidga samarbetet mellan polis- och tullmyndigheter. Och Vänsterpartiet har fått offra sin genomgripande EU-aversion på det rödgröna samarbetets altare.
Det här är glädjande nyheter. När de rödgrönas försvarspolitiska uppgörelse kom i februari såg det ut som att Vänsterpartiet fått oproportionerligt mycket inflytande. Men när oppositionen nu preciserar sitt förhållningssätt till Sveriges viktigaste utrikespolitiska arena, är det tydligt att den socialdemokratiska verklighetsförankringen segrat. För i utrikespolitikens krassa verklighet är ensam inte stark, särskilt inte om det ensamma landet dessutom är rätt litet. Om Sverige på allvar vill påverka utvecklingen i världen bör vi koncentrera ansträngningarna genom EU.
Förhoppningsvis är denna uppgörelse inom oppositionen ännu ett steg bort ifrån diskussionen om det svenska medlemskapets vara eller icke vara som dröjt sig kvar sedan folkomröstningen 1994. Detta på grund av att det tills nyligen fanns två partier som krävde Sveriges utträde.
Det är svårt att föreställa sig att Lars Ohly gillar att ställa sig bakom Lissabonfördraget och dess utökade överstatlighet. Men hans krumbukter på Vänsterpartiets hemsida illustrerar hans ambivalenta hållning till sitt eget motstånd. Å ena sidan säger han att Vänsterpartiet inte på någon punkt ändrat uppfattning om EU (alltså inte heller den att unionen helst borde upplösas, får man förmoda). Å andra sidan säger han att han är helt nöjd med överenskommelsen eftersom den möjliggör för Sverige att bli mer aktivt bland annat när det gäller att förbättra flyktingpolitiken i en mer rättssäker, human och mindre restriktiv riktning. Han ser också en chans att driva en radikal miljöpolitik och stärka löntagarnas rättigheter.
Det är roligt att till och med EU-motståndaren Lars Ohly ser reella möjligheter att verka och påverka inom ramen för det europeiska unionssamarbetet. Må denna hans nya insikt bli både bredare och stabilare.