Det var en liten chansning att flytta hit i fjol, det var det.
Jag hade tröttnat på att gå på samma gamla gator, hänga på samma ställen, träffa samma människor.
Om jag ska vara ärlig visste jag inte jättemycket om Eskilstuna då. Egentligen inte mycket mer än att Kent var härifrån. Och så hade jag koll på sporten i stan, eftersom jag är lagd åt det hållet.
Jag fick chansen att jobba för tidningen jag nu skriver för, skaffade boende, kastade in mina prylar och lite diffusa drömmar i en skåpbil och tog mig hit.
Senhöst blev vinter, som blev vår, som blev sommar och med tiden har jag lärt känna staden bättre och bättre.
Från att ha stått utanför dörren och ringt på klockan, står jag nu inne i köket under fläkten och röker med Eskilstuna.
Det är klart att jag inte kan allt, har inte koll på alla platser, känner inte till alla människor – men det jag har fått lära mig, platserna jag fått uppleva och människorna jag lärt känna har gjort att flytten hit varit mer än fin.
Jag har fått frågan flera gånger: ”Hur trivs du EGENTLIGEN där uppe i Eskilstuna?”
Det kan jag svara på nu. Jag trivs faktiskt bra. Riktigt jävla bra. Och jag menar det verkligen.
Jag har börjat stå upp för stan. Försvara den. Jag har till och med börjat pika folk som inte bor här.
Jag skannar av väderläget när jag skriver den här texten. Ser att temperaturen i Eskilstuna ligger på 16 grader. I min gamla stad, Göteborg, är det bara 14.
Ha! Har ni vinter där nere eller?
Eskilstuna – lite varmare, lite bättre.