Personalen uppger att vid 20 veckor är fostren stora, likt ett barn och det händer att fostret som inte kan leva utanför livmodern gnyr eller skriker lätt när det ligger under filten och dör. Det är jobbigt säger personalen, man orkar inte hålla på med det här varje dag. Fortsättningen är lika smärtsam att lyssna till. Endast några dagar efter gränsen för när en abort är tillåten anses det födda fostret vara för tidigt fött och ska då få allt stöd för att överleva.
Tänker på debatten för och emot möjligheten för den som önskar få avsluta sitt liv. Argument som, vården ska inte ägna sig åt att ta liv, risken för missbruk och vem ska medverka.
Frågan inställer sig om det är acceptabelt att sjukvården medverkar när det gäller att avbryta en graviditet av ett foster som om fostret endast varit några dagar äldre varit helt livsdugligt. Varför accepterar vi det och varför protesterar vi när någon som önskar att få avsluta sitt liv inte får göra det?
Skillnaden är ett oönskat foster som om det fått fortsätta att utvecklas hade blivit en frisk människa med livet framför sig, i det andra fallet en skröplig människa som önskar få ett slut på ett plågsamt liv. Den avgörande skillnaden är kanske att det bland fostren inte finns någon som kan protestera mot handlingen. Något som däremot är möjligt bland dem som inte tror att en enskild människa är kapabel att ta ett beslut. Sannolikt skulle de tillåtas dö under värdigare former än fostret som nyligen tvingats lämna den skyddande livmodern och under svaga livstecken tvingas dö under en filt.
Läsare